Betty kom hem en dag och sa att några andra barn på dagis sagt till henne att hon "var en bebis". Jag frågade då vad hon hade svarat; "Jag är INTE en bebis". Naturligtvis. Dom hade även sagt att hennes "diamant var smutsig" (hon hade ett halsband på sig med en stor grön plastbit på). Sådana kommentarer brukar ju sällan komma ur det blå, men Betty bedyrade att hon inte gjort nåt.
Lite senare på kvällen frågade jag igen om hon hade gjort nåt som föranledde kommentarerna. Hon nickade försiktigt. "Var det nåt elakt?", hon nickade igen. Men hon vägrade berätta vad det var. Inte förren ca en timma senare satte hon sig bredvid mig och sa att Elsie hade förstört deras kakor. Jo just det. Jag godtog givetvis förklaringen, att skylla ifrån sig på lillsyrran får nog ses ganska oskyldigt. Men så fortsatte hon berätta, ganska osammanhängande, om hur hon försökt berätta för dom andra barnen att Elsie bara är en bebis som inte förstår så mycket. Bebis. Hmm. Kunde det vara så, att hon faktiskt inte skyllde ifrån sig på systern, utan i själva verket stått upp för henne, skyddat henne? Betty fick i varje fall en lång kram för säkerhets skull och uti fall att.
---
Ush å fy! Bättre går det inte att beskriva. Började känna mig hängig redan i tisdags, men avfärdade det som allergier av nåt slag. Igår gick jag hem från jobbet redan innan lunch. Kände redan på morgonen att detta nog inte skulle funka, med med två barn som ska ha frukost och iväg till dagis finns det liksom inget "kommando tillbaka". Igår kväll såg jag för första gången dom karakteristiska vita fläckarna på ena halsmandeln. Har helt för mig att halsfluss gjorde ondare än såhär! Nåväl. Besök hos farbror doktorn är bokat.
