Elsie får inte plats på samma dagis som Betty. Hon har blivit erbjuden en plats i Gothem. Ligger ca 1,5 mil österut (åt helt fel håll). Kan bara sammanfattas med ett ord; katastrof. Vi har några olika krisplaner, bl.a. en som innebär att Betty får flytta med, en annan att iskallt vänta ut kommunen, en tredje att flytta hela familjen. Prio 1 är i varje fall att Elsie och Betty så långt det är möjligt ska få känna tryggheten av varandras närvaro under dagarna. Detta blir nog julhelgens största nöt att knäcka.
Efter vi hämtat Betty på dagis idag tog vi en tur på stan. Lite julklappsbestyr. Vi firade sen de lyckade inköpen på Café med jos och lussebulle. Vi satt så till att Betty såg entrén medan jag satt med ryggen mot. Rätt vad det är hör jag Betty:
- "TITTA PAPPA..." och pekar.
Jag vänder mig om och ser att in kom en äldre herre, cirka 70-75 år, propert klädd, en snygg käpp och till synes vara från centrala Afrika. Jag kände hur oron växte i mig inför vad som skulle kunna hoppa ur hennes mun härnäst.
- "VAD GAMMAL HAN ÄR".
Olämpligt javisst, men i sammanhanget ganska harmlöst. Hon sa det tillräckligt högt för att borden runt omkring hörde, men inte han. Jag tittade på Betty med en blick som beskrev det olämpliga i vad hon sagt, men hon såg bara väldigt fundersam ut. Och efter en liten stund:
- "Han har nog ätit hamburgare".
Jag tittade igen för att se spår av nån McDonalds-flagga/påse etc, men ingenting. Så jag var ju tvungen att fråga varför hon trodde det.
- "Han har ju målat sig i ansiktet".
Där kom det! Jag vet inte om tanterna bredvid förstod vad hon menade men dom satt och fnissade hysteriskt. Om Du inte förstod kan jag förklara att de få gånger vi varit på McDonalds har barnen erbjudits ansiktsmålning i form av pirat, katt m.m. Kanske därför hon inte riktigt förstod och fortsatte mala på.
- "Men han är ju bara brun. Jättebrun. Inte katt".
Hon har ju sett/träffat mörkhyade människor förut, varför nu? Men så kom jag på det. Jag hade hamnat mitt i en sketch. Tittade på farbrorn igen, visst skulle det kunna vara en målad Johan Ulveson, och Betty var nog lite lik Ulla Skoog och själv kände jag mig som en förvirrad Claes Månsson som försökte förklara hur det låg till. Puh.