Jag kan på många sätt förstå en troende person. Vad enkelt och bekvämt att få tro på ett liv efter detta. Vad enkelt att få tro att "någonstans där uppe" finns någon/något kvar.
Jag vet bara att jag tackar Gud för att jag fick chansen att ses en sista gång, och för att få säga hej då en sista gång. Och Elin sa att hörseln är det sista sinnet som lämnar, så jag väljer att tro på henne.