Sjukstugan fullbelagd

Man kunde väl inte vänta sig annat kanske. Igår ca 15:00 var det Bettys tur. ca 17 min. Strax innan åkte jag en av de mest plågsamma turerna till affären i modern tid. För redan innan jag åkte förstod jag vad som var på gång, men vi var i skriande behov av mer skithuspapper!

Jag kommer faktiskt ihåg när jag ca 6 år hade blindtarmsinflamation; febern, smärtan och mattheten. Jag har brutit ben och fått axlar ur led. Men jag tror faktiskt detta toppar allt. Vilket kaos. Min fru, min fantastiska fru, höll ut till strax efter att vi andra somnat för natten. Det var nog räddningen. Nu ligger vi alla helt utslagna och dricker en varsin tesked vatten var 5:e minut. Har tagit det drastiska beslutet att inte, trots tjat, ge barnen någon mat; vem av oss skulle orka torka upp!

Två steg fram, ett steg bak

Återigen var jag sådär nära att blåsa av undantagstillståndet. Men så pumpades all tillförd näring ut på golvet igen. Puh! Nu har vi skickat iväg två tappra själar att söka nödproviant till oss övriga, Elsie får gå lös på vätskeersättning. Thats it.

Vi har konstaterat att när det rinner samtidigt ur två hål, behövs det två att ta hand om det. Och jag som hade bokat biljetter till Mora Träsk idag. Ur besvikelsen fick jag lova Betty att köra "Tigerjakten" med henne ikväll.

Sjukstuga på högvarv

Elin och Betty trotsade karantänen och begav sig till stan. Ska vi lida, ska alla lida, sprid tarmbakterierna runt hela ön!

Efter ett par timmars god sömn vaknade Elsie med en brakskit. En riktig tarmrensare kan man säga. "Är det allt" tänkte jag. Givetvis hade jag ju preparerat sängen med flera lager handdukar. HA! Men jag har i varje fall från och med nu infört ett husförbud mot bodies.

Ombytt och klar satt vi ner till bords. Elsie drack bra med vatten, "så så illa kan det ju inte vara" tänkte jag tyst för mig själv när det stod som en fontän över köksbordet. Elin får gärna komma hem nu.

Sjukstugan återinvigd

Och jag som var så nära att blåsa faran över. Elsie har haft slem-hosta en längre tid nu, men det har blivit värre senaste dagarna. Högläge i sängen är då att föredra. Igår kväll när vi skulle lägga oss hörde jag ett ordentligt gurglande från Elsies säng. Där låg hon i sin vanliga ställning med rumpan upp och ansiktet djupt ner i madrassen, ej att föredra, och började kräkas. Efter en laddning på golvet så hann vi faktiskt även in på toan så hon fick prova att kräkas där med. Tvagning, ombyte och i säng (mellan oss denna gång). Trot eller ej, men inte ett pip gav hon ifrån sig. Hon brukar ju inte skrika i onödan annars heller, men när man kräks får man faktiskt bli lite ledsen. Men inte Elsie. Förrän hon kräktes en andra gång. Då fick hon nog. För att rädda våra lakan tog jag henne i famnen och kastade mig handlöst bakåt så hennes ansikte riktades mot golvet. Tycker jag fick oförtjänt lite beröm för den hjälteinsatsen. Läste lite på nätet och vi var fånigt överrens om att kräkningen berodde på ansträngningen av att hosta upp slemmet.

Så för en stund sen laddade hela familjen för en tur på stan. Elsie var inte så hungrig på frukost (förståeligt). Jag lyfte upp henne för att gå och byta om och tyckte vad blöt hon var på ryggen. Behöver inte i detalj beskriva de scener som utspelade sig efter det, men kräkningarna berodde nog högst troligtvis på maginfluensa, och inte slemhostan. Så i stället för stadsutflykt satte vi oss alla att invänta våra domar. Sjukstugan har nu 24-timmars öppet.

Äntligen fredag

Efter en vecka med samtliga på sjuklistan så börjar dimman lätta en aning. Endast Elsie kvar. Hon har verkligen testat mitt tålamod denna vecka. Hon verkar ha en inbyggd sömn-sensor som aktiveras inte bara när hon själv är på väg att somna, utan även jag.

Efter att ha hämtat Betty på dagis strax efter lunch åkte vi för att handla lite fredags-mys-attiraljer. Vi hann plocka en mandarin innan Betty proklamerade att hon var bajsnödig. Eftersom kundtoaletten är utanför butiken tänkte min sömnbefriade hjärna att snabbaste vägen är genom kassorna, och eftersom vi höll i en mandarin var vi ju tvungna att stå i kö. Det var en före. Efter att kassörskan försökt betala med hans MedMera-kort för fjortonde gången sa farbrorn att det inte fanns pengar på det kortet och räckte istället över ett Statoil-kort. Sånt händer bara när man har bråttom. Gissa hur många gånger Betty aviserade för alla runt om kring att hon var bajsnödig!

Väl på toan kom jag att tänka på en gång för ca ett och ett halvt år sedan. Vi var på Willys och handlade då Betty blev kissnödig. Vi gick på toan och när Betty hade kissat klart kände jag att även jag kunde passa på. Jag sa åt Betty att klä på sig samtidigt som jag ställde mig att kissa. Strax efter såg jag i ögonvrån hur Betty kom smygandes, med uppspända förvånade ögon och vidöppen mun. Hon pekade samtidigt som hon, med samma ansiktsuttryck, gick runt toan. Efter en stund lyckas hon få fram: "PAPPA! KISSAR DU UR NAVELN? PAPPA!". Jag skrattar fortfarande när jag tänker på det.

Hursomhelst. Efter kö i affären, kö till toan och toalettbesök så började Elsie ledsna. Dax att börja bege sig hemåt. Tur att vi fick med en mandarin dom kunde dela på!

Vårdcentralsmaraton

Idag var det dax för Bettys första tandläkarbesök. Efter ett mindre lyckat besök hos frisören för ett par veckor sedan så hade vi nu förberett oss i minsta detalj. Det började för flera veckor sedan med att "när vi kommer hem från Thailand ska du till tandläkaren".

På frågan vad man gör hos tandläkaren chansade vi vilt med att "man räknar tänderna". I morse märkte jag dock att Betty ville ha en lite mer detaljerad beskrivning av vad som skulle hända och jag berättade om tandläkarstolen, om en liten spegel i munnen och om presenten man kan få efter (för när jag var liten fick man minnsan ett bokmärke). Vi pluggade även in svaren på frågorna "hur ofta borstar du tänderna", "hur ofta äter du godis" och "vad dricker du till maten". Frågor som jag, åter igen, tok-chansade på skulle dyka upp.

Så döm om min förvåning! En sköterska tog emot och frågade om måltidsvanor, dryckesvanor och tandborstning. Betty svarade givetvis rätt på allt. Strax efter kom tandläkaren och sa att hon skulle räkna Bettys tänder. Hon satte sig i tandläkarstolen och fick en liten spegel inkörd i munnen. Klart! Sen kom det där med presenten, och här har tandvården utvecklats må jag säga. Bokmärken fanns givetvis, men även en massa annat krims krams. Betty stog länge och beundrade innan hon till slut valde en ring med vit "diamant". Besöket blev ju inte sämre av att bästa kompisarna Ebbot och Clara hade tiderna före och efter så det blev ju en hel del lek i väntrummet.

Fika i kafeterian och iväg till nästa; Elsies svin-spruta. Inte fullt lika glamoröst där. In, ner med brallerna, hugg till, skrik å gråt. Klart! Sen är man tvungen att hänga kvar en stund i lekrummet. Det hade ingen av dom något emot.

Thailand

Thailand var inte dumt. Inte dumt alls. Här är lite bilder från resan.

Ny i branschen

Denna blogg är tänkt för de få vilsna som är intresserade av hur livet ter sig för "Gotlänningarna". Vi rings ju lite för sällan, och ses på tok för sällan, så jag tänkte en blogg kanske! Har ju provat Facebook, Google Picasa, JAlbum m.m. utan några vidare lyckade resultat, så vi får se hur detta går!!