Äntligen fredag

Efter en vecka med samtliga på sjuklistan så börjar dimman lätta en aning. Endast Elsie kvar. Hon har verkligen testat mitt tålamod denna vecka. Hon verkar ha en inbyggd sömn-sensor som aktiveras inte bara när hon själv är på väg att somna, utan även jag.

Efter att ha hämtat Betty på dagis strax efter lunch åkte vi för att handla lite fredags-mys-attiraljer. Vi hann plocka en mandarin innan Betty proklamerade att hon var bajsnödig. Eftersom kundtoaletten är utanför butiken tänkte min sömnbefriade hjärna att snabbaste vägen är genom kassorna, och eftersom vi höll i en mandarin var vi ju tvungna att stå i kö. Det var en före. Efter att kassörskan försökt betala med hans MedMera-kort för fjortonde gången sa farbrorn att det inte fanns pengar på det kortet och räckte istället över ett Statoil-kort. Sånt händer bara när man har bråttom. Gissa hur många gånger Betty aviserade för alla runt om kring att hon var bajsnödig!

Väl på toan kom jag att tänka på en gång för ca ett och ett halvt år sedan. Vi var på Willys och handlade då Betty blev kissnödig. Vi gick på toan och när Betty hade kissat klart kände jag att även jag kunde passa på. Jag sa åt Betty att klä på sig samtidigt som jag ställde mig att kissa. Strax efter såg jag i ögonvrån hur Betty kom smygandes, med uppspända förvånade ögon och vidöppen mun. Hon pekade samtidigt som hon, med samma ansiktsuttryck, gick runt toan. Efter en stund lyckas hon få fram: "PAPPA! KISSAR DU UR NAVELN? PAPPA!". Jag skrattar fortfarande när jag tänker på det.

Hursomhelst. Efter kö i affären, kö till toan och toalettbesök så började Elsie ledsna. Dax att börja bege sig hemåt. Tur att vi fick med en mandarin dom kunde dela på!