måndag 29 november 2010

Nytt rekord

2 gånger på 3 veckor!!! Nytt personligt rekord. 2 olika akutläkare och båda bekanta! Blir lite konstigt när det första man börjar prata om är allt annat än vad man egentligen gör där. Men det gick bra ändå; jag dirigerade 3 ambulansvårdare och en läkare hur det skulle hålla och dra, tre djupa andetag lustgas och "på 3..."

Jag fick sitta ute i väntrummet på akuten en stund för att vänta på taxin som skulle ta mig hem. Efter en stund började jag nästa skämmas över alla (generellt gamla människor) som satt där och gnällde om allt från "hur lång tid det tog" till "alla som fick gå före...". Jag blev hämtad, drogad, tillbakavriden, omplåstrad, omhändertagen och hemskjutsad igen för 500 spänn. Billigt, effektivt och välorganiserat lördagsnöje om du frågar mig!

På vägen hem pratade jag och taxichaffisen lite om hur bra den svenska sjukvården var. Men efter en stund började jag i ren svenskanda klaga över snön och kylan där orden "skotta" och "fryser" förekom i allehanda negativa tilltal. Chaffisen replikerade bara med att han kunde ta detta väder 365 dagar om året bara han slapp sjukvården i Bagdad. Då skämdes jag lite igen...

fredag 26 november 2010

Det var länge sen...

Ajajaj vad länge sen jag tog mig tid för denna blogg. Kanske för att det händer för lite... eller för mycket! Jag tar och bjuder på lite ur de senaste dygnen så får du avgöra;

"Höga vattenflöden" varnade SMHI. Och källaren våran är inte sen att reagera, som vanligt. I förrgår monterade jag in vattenpumpen igen. Dessvärre är den numera "sommaranpassad" med munstycke för vanlig trädgårdsslang så igår morse runt 5-snåret stod jag i 45 minuter och frös tårna av mig medan pumpen jobbade på. Det går ju inte för sig så turligt nog lyckades jag muta till mig ett nytt munstycke för 25mm slang hos den lokala munstyckshandlaren.

I nättras blev Betty hostig. Då vill hon gärna ha sällskap i sängen och fick så av Elin. Själv hade jag ställt min väckarklocka att spotta mig i ansiktet klockan 03:00 för att gå upp och tömma källaren. Elin vaknade tydligen oxå av väckarklockan för vi möttes i hallen; hon på väg in i vårt sovrum och jag på väg mot källaren. Med 25mm slangen på gick tömningen på bara en minut eller två. På väg tillbaks till sängen mötte jag Elin i trappen, fullt påklädd. Trots att jag var dödstrött och genomfrusen kunde jag inte hålla tillbaka ett gapflabb. Det liksom bara bubblade till i mig. VILKEN KLASSIKER! ... Elin skrattade inte. Hon frågade hur mycket klockan var. Och svor. Och gick å la sig igen.

Nu ligger Betty och hostar ur sig det sista samtidigt som hon övar teckenspråk; varje ord hon kan teckna som sägs i Emil i Lönneberga visar hon, och jag härmar. Att man får lära mycket av sina barn visste jag, men så tidigt och så konkret, det visste jag inte.