Nytt rekord

2 gånger på 3 veckor!!! Nytt personligt rekord. 2 olika akutläkare och båda bekanta! Blir lite konstigt när det första man börjar prata om är allt annat än vad man egentligen gör där. Men det gick bra ändå; jag dirigerade 3 ambulansvårdare och en läkare hur det skulle hålla och dra, tre djupa andetag lustgas och "på 3..."

Jag fick sitta ute i väntrummet på akuten en stund för att vänta på taxin som skulle ta mig hem. Efter en stund började jag nästa skämmas över alla (generellt gamla människor) som satt där och gnällde om allt från "hur lång tid det tog" till "alla som fick gå före...". Jag blev hämtad, drogad, tillbakavriden, omplåstrad, omhändertagen och hemskjutsad igen för 500 spänn. Billigt, effektivt och välorganiserat lördagsnöje om du frågar mig!

På vägen hem pratade jag och taxichaffisen lite om hur bra den svenska sjukvården var. Men efter en stund började jag i ren svenskanda klaga över snön och kylan där orden "skotta" och "fryser" förekom i allehanda negativa tilltal. Chaffisen replikerade bara med att han kunde ta detta väder 365 dagar om året bara han slapp sjukvården i Bagdad. Då skämdes jag lite igen...

Det var länge sen...

Ajajaj vad länge sen jag tog mig tid för denna blogg. Kanske för att det händer för lite... eller för mycket! Jag tar och bjuder på lite ur de senaste dygnen så får du avgöra;

"Höga vattenflöden" varnade SMHI. Och källaren våran är inte sen att reagera, som vanligt. I förrgår monterade jag in vattenpumpen igen. Dessvärre är den numera "sommaranpassad" med munstycke för vanlig trädgårdsslang så igår morse runt 5-snåret stod jag i 45 minuter och frös tårna av mig medan pumpen jobbade på. Det går ju inte för sig så turligt nog lyckades jag muta till mig ett nytt munstycke för 25mm slang hos den lokala munstyckshandlaren.

I nättras blev Betty hostig. Då vill hon gärna ha sällskap i sängen och fick så av Elin. Själv hade jag ställt min väckarklocka att spotta mig i ansiktet klockan 03:00 för att gå upp och tömma källaren. Elin vaknade tydligen oxå av väckarklockan för vi möttes i hallen; hon på väg in i vårt sovrum och jag på väg mot källaren. Med 25mm slangen på gick tömningen på bara en minut eller två. På väg tillbaks till sängen mötte jag Elin i trappen, fullt påklädd. Trots att jag var dödstrött och genomfrusen kunde jag inte hålla tillbaka ett gapflabb. Det liksom bara bubblade till i mig. VILKEN KLASSIKER! ... Elin skrattade inte. Hon frågade hur mycket klockan var. Och svor. Och gick å la sig igen.

Nu ligger Betty och hostar ur sig det sista samtidigt som hon övar teckenspråk; varje ord hon kan teckna som sägs i Emil i Lönneberga visar hon, och jag härmar. Att man får lära mycket av sina barn visste jag, men så tidigt och så konkret, det visste jag inte.

En heldag på dagis

Jag har ju tidigare suktat efter den där soffan på Elsies avdelning, och gjort lite avundsjuka betraktelser över dagispersonalens tillvaro. Så igår slog jag till. Det var jobbigt, lärorikt, svettigt, kallt och fruktansvärt roligt. Jag pratar givetvis om en heldag på dagis!!!

Förmiddagen spenderade jag tillsammans med Elsie på hennes avdelning. Det var lek, sång och massor av små barn i famnen. Det var särskilt ett par småkisar som gärna ville sitta i mitt knä och läsa en bok, leka med nån docka eller bara sitta där. Men se, det gillades inte riktigt av fröken. Lite surt försökte hon putta bort alla som inkräktade på "hennes" knän.

Elsie med vänner i bondgården.

Lite senare gick vi ut. Där träffade vi Betty. Jag förundrades över hur mycket dom faktiskt leker ihop. Eller ihop var väl att ta i; Betty härjar runt och Elsie gör allt för att hänga med. Men det accepteras. Även Bettys kompisar välkomnar Elsie in i leken.

Clara och Betty. Bakom kan man skymta Elsie.

...och snorigare lär det väl bli i takt med att snön faller!!

Lunch åt jag tillsammans med Betty. Vi fick sitta vid samma bord vilket hon tyckte var väldigt roligt. Jag hade nog föreställt mig sekvenserna kring måltiden som ett högljutt geggande med mat, på gränsen till kaos (med tanke på hur vilda vissa kan vara i övrigt). Så fel jag hade. Det var lugnare, tystare och med ett bordsskick bättre än någon lunchrestaurang jag någonsin varit på. Där satt dom små liven med kniv och gaffel och skickade runt matskålarna mellan varandra. Ända gången en vuxen la sig i var när efterrättsfrukten skulle skäras upp.

Sen var det lek. Massor av lek. Och fruktansvärt kul.

Betty och jag anordnade "prinsessdisco". Här sitter dem mest dansanta och pustar
ut; Clara, Frida, Betty och i mitten "pappa" som jag fick heta för fler än en.

Det var första, men förhoppningsvis inte sista, heldagen på dagis för mig.

Trolldag

Idag var det dax för Trolldag på dagis. Det betyder att alla klär ut sig till troll och gör... tja... trollgrejjer. Men det är inte bara så där att klä sig i trollskruden och åka iväg. Nej då. Hör här.

Elin hade införskaffat varsin svans till småfisarna i form att ett rep som skulle sys på något lämpligt plagg. Det gjorde hon igår kväll. Samtidigt som vi plockade fram kläderna de skulle ha på sig. Betty är heligt förtjust i kombon strumpbyxor och kjol, så henne ville vi blidka med just strumpbyxor och klänning.

I morse stämde dock ingenting; "dom där strumpbyxorna är ingen bra, det går liksom runt foten så det inte känns bra". Storgråt. Senare var det dags för håret. Elin gjorde två flätor och knöt dom med en fin garnbit. Samtidigt som hennes bil rullade över gårdsplanen och vi övriga åt frukost hördes: "Men pappa. Den LOSSNADE!" Där satt Betty med en garnbit i handen och... storgrät. Desperat försökte jag lugna situationen genom göra en ny fläta. Det gick inge bra. Dessutom råkade även den andra flätan lossna under tumultet...

Elsie tycker det är extremt kul att klä sig själv. Oftast funkar det inte. Så då vill hon ändå försöka knäppa (jackan/tröjan m.m.) själv. Hon skulle dagen i ära ha på sig en gammal skinpaj hon ärvt från mig. Dessvärre fyllde hon ut den på ett så imponerande sätt att den inte räckte runt för att knäppa. Storgråt.

Alla katastrofer till trots lyckades jag få till denna bild.

Väl framme vi dagis tog det tvärstopp i dörren. Betty skulle INTE vara med. Jag hade fått måla några svarta prickar på hennes kinder, och tvingats torka bort dom igen. Nu stod vi där i dörren och alla andra hade svarta prickar på kinderna. (Dessutom såg det ut som minst hälften av dom varit på den där Troll-kostyms-affären och shoppat loss). Och fröken hade så rufsigt hår att hon tydligen såg ut som ett riktigt troll. Vi fick gå en sväng, lämna lill-trollet, och prata om lite annat en stund...

P.S. Betty ville från början egentligen inte vara med på trolldagen efter som hon "inte är så bra på att trolla". D.S.

Svamp

Igår (söndag) tog jag och Betty en tur i skogen för att plocka svamp. Efter en kortare bilfärd gick vi med bestämda och förväntansfulla steg rakt in i snåret. Ganska snart uppenbarades de höstlövsbruna hattarna med gyllengula fötter. I vild iver slängde vi oss båda ner och började plocka.... i ca 48 sekunder. Sen var Betty bajsnödig. Men hon tyckte ju det var ganska spännande att plocka svamp, samtidigt som hon inte kunde låta bli att påminna sig själv om det nödvändiga! Vi var hemma igen innan klockan 10!! Trots det fick vi med oss 5-6 liter.

Naturen bara ger å ger. 5 liter svamp, 8 gurkor och en hög med morötter. Mums.

Men som vanligt är det med en ångestfylld förtjusning man plockar svamp. Jag fick hjälp av Betty att rensa exakt 7 svampar. Sen hade hon "alldeles för ont i fingret för att borsta".

България

Bulgarien var härligt. Här ett par bilder vara visa exakt hur härligt.

Poolen var det ständiga samtalsämnet; "När ska vi bada?" "Senare." "NEJ NU!".

Här är en karta där poolen var...

Havet bjöd även på badstunder. Även om vågorna gick höga så Betty var tveksam.

...och här en karta till stranden.

Mera ord

Betty satt mitt på köksgolvet imorse och klädde på sig när jag öppnade frysen för att ta fram bröd:

- "Jag vill inte att du ska...." hon började darra lite på rösten "att du ska...". Darret tilltog "att du ska..." och såg på mig med glansiga ögon "nämen?" och började gråta. Hon blev uppriktigt förvånad och upprörd över att hon inte hittade orden hon sökte. Jag vet inte heller vad hon ville ha sagt, men nåt om att det blev kallt när jag öppnade frysen skulle jag tro. Inte lätt när man är morgontrött.

"Bajs" säger Elsie. Tidigare har det oftast betytt att hon redan kissat i blöjan, eller att hon redan står och krystar. Försent alltså. Men för andra morgonen i rad har hon bevisat toalettvett. "Bajs" och så tar man av haklappen, lyfter ner henne på golvet och hon lommar iväg till toalettstolen och börjar riva i byxorna. Hon väntar tillochmed på att få något vettigt att läsa innan hon skrider till verket...

Empati

- "Max kastar nallen" läste jag och såg att Elsie blev uppenbart bekymrad.

- "Nallen ramlar pottan" fortsatte jag...

- "NEEEEJ" skrek hon då i vild förtvivlan och började nästan gråta. På nästa uppslag i boken är en bild på stackars Max som gråter.

- "Nallen vill inte ligga pottan".

- "Ne, eeej" skrek hon på nytt bredvid mig, började gråta och slita i boken. Storasyster suckade nu djupt bredvid och försökte lugna situationen:

- "Men titta Elsie..." sa hon och bläddrade "Vovven hämtar nallen. Se. Det blir bra."

Elsie lutade sig åter tillbaka, fortfarande upprörd, mumlade ett joo och stoppade nappen i munnen. Empati, tänkte jag, den är nog som vackrast när den kläcks. När boken var slut insisterade hon på att få läsa den igen, men denna gång på egen hand. Hon kände sig nog tvungen att bearbeta vad som just hänt.

Hej Höst

Så, då var den ljuva tiden över. Tjatigt, jag vet. Men nu stundar kyla, mörker och... sjukdomar. Elsie har nån slags nässelfeber med utslag över hela kroppen. Hennes humör vittnar dock om att det ser värre ut än vad det är. Lite skrik, lite skratt. Precis som vanligt. Nåväl, att få en onsdag hemma med en av favvo-tjejjerna är inte fy skam!

Höstmat

Även gurkorna frodas

Äntligen kan man skörda vårens slit. Eller ja, slit å slit. På grund av tidsbrist blev det inte mycket slit, men skörda fick vi ändå.

Vad gör man nu då?

Allt är slut, över, finito. Sommarens äventyr är minnen blott. Allt badande, solande, skrattande, åkande, firande, softande... vad gör man nu då? Höst. Kan ju knappt bli tristare. Jo föresten. Det kan komma snö!

Några nya tappra försök i svampskogen ska vi nog mäkta med. Jag tog med mig småfisarna ut för en tid sen men vi hittade bara kottar, blommor, myror och barr. "Inte ens en kanin" som Betty besviket uttryckte det, trots att lillasyster så tappert försökte skrämma fram några genom att hoppa lite.

Och så har vi ju cykeln. Den kommer kanske kunna användas under höstens första veckor. Och Betty har efterskänkt sin trehjuling till Elsie. Lika lycklig Elsie blir då Betty högfullt visar henne fram till cykeln, lika ledsen blir hon när hon inte når ner till pedalerna. Samma visa varje gång; man hör besvikelsens jämmer, sen en dunk, sen gallskrik. Då har hon ramlat. Men Betty klarar sig bättre. Snart ryker stödhjulen.

Nya ord

Det sägs att en 3-åring lär sig i genomsnitt 10 nya ord per dag. Kan nog hålla med om det. Många konstiga ord kan slippra ur den lilla munnen... och vidare in i lillasysters öron. Och dessa små små öron är större än man kan tro. I bilen hörde jag Betty sitta och rapa ur sig djurläten: "Kossa - Muuu. Fågel - piiip" och Elsie härmade. Jag såg i backspegeln hur hon med en allvarligt koncentrerad blick studerade Bettys munrörelser och försökte göra samma sak. Imponerande. En 1,5-åring med en 4-årig storasyster snittar nog minst 20-30 nya ord per dag!!

Första dagen efter sommarlovet avklarad. Den är faktiskt inte så farlig. Man glider liksom igenom den av bara chocken. Småfisarna hade inte heller några större problem att ta sig upp på morgonen. I morse däremot! Andra dagen. Chocken har lagt sig, och tröttheten är total efter gårdagens adrenalintopp. Trots fem minuters hårda påtryckningar vägrade Elsie vakna. Tillslut fick jag bära ner henne, fortfarande sovandes. Där, i soffan, satt Elin och försökte kränga på kläder på en, om möjligt ännu tröttare, Betty. "Är du trött" frågade Elin. "NEJ, jag är förvånad... och lite upptagen". Om orden är nya vet jag inte, men ännu något malplacerade!

Vilken kämpe

Jag kan inte låta bli att imponeras av Betty. Vilken kämpe. Hon var liksom aldrig på humör under midsommarafton. Hon försökte springa efter några jämnåriga för att leka, men kom tillbaks efter en liten stund; det funkade inte. Hon ville inte dansa kring midsommarstången, men efter lite tjat hoppade hon grodor som alla andra. När vi lite senare kommit till kvällens fest ville hon bara sitta i mitt knä, och medan alla andra flåsade i värmen frös hon. Undrar om det är för att man inte borde få feber mitt i sommaren som man inte ser alla ledtrådar. Det var i varje fall först då jag kände på den stekheta pannan. Och när jag frågade svarade hon att hon var trött och hade ont i halsen. Hon fick lägga sig på en soffa och se bolibompa, strax efter sov hon. Hon gnällde aldrig, inte ett ord. Hon ville så gärna fira midsommar att hon försökte in i det sista. Vilken kämpe.

Elsie däremot höll låda. Stor låda. Och inte blev det bättre av att hon svepte halva Elins snaps! Och när Betty dagen efter var pigg som en mört däckade Elsie i feber. Om det berodde på förra veckans vaccinationsspruta eller snapsen tvistar ännu de lärde, men hon är på benen igen.

Betty gör jordgubbstårta

Sommarben

Är det inte den ena så är det den andra! Lagom efter mitt tillfrisknande tappade min fru rösten och stannade hemma. Och efter ett par dagar hemma kom jag tillbaka till en arbetsplats i total.. lugn. Eftersom min dator tvärdog har jag spenderat mesta tiden med att ligga på fikasoffan och lekt med mobilen. Sen kom jag på allt på datorn jag blivit av med....

Sommarben
Väl-sprugna, väl-rammlade och väl-...digt charmiga. Benen alltså. Precis så ska ett par sommarben se ut. Är hyfsat säker på att detta inte är sommarens sista plåster!

Hinner tydligen bara skriva när sjukdom råder...

Betty kom hem en dag och sa att några andra barn på dagis sagt till henne att hon "var en bebis". Jag frågade då vad hon hade svarat; "Jag är INTE en bebis". Naturligtvis. Dom hade även sagt att hennes "diamant var smutsig" (hon hade ett halsband på sig med en stor grön plastbit på). Sådana kommentarer brukar ju sällan komma ur det blå, men Betty bedyrade att hon inte gjort nåt.

Lite senare på kvällen frågade jag igen om hon hade gjort nåt som föranledde kommentarerna. Hon nickade försiktigt. "Var det nåt elakt?", hon nickade igen. Men hon vägrade berätta vad det var. Inte förren ca en timma senare satte hon sig bredvid mig och sa att Elsie hade förstört deras kakor. Jo just det. Jag godtog givetvis förklaringen, att skylla ifrån sig på lillsyrran får nog ses ganska oskyldigt. Men så fortsatte hon berätta, ganska osammanhängande, om hur hon försökt berätta för dom andra barnen att Elsie bara är en bebis som inte förstår så mycket. Bebis. Hmm. Kunde det vara så, att hon faktiskt inte skyllde ifrån sig på systern, utan i själva verket stått upp för henne, skyddat henne? Betty fick i varje fall en lång kram för säkerhets skull och uti fall att.

---

Ush å fy! Bättre går det inte att beskriva. Började känna mig hängig redan i tisdags, men avfärdade det som allergier av nåt slag. Igår gick jag hem från jobbet redan innan lunch. Kände redan på morgonen att detta nog inte skulle funka, med med två barn som ska ha frukost och iväg till dagis finns det liksom inget "kommando tillbaka". Igår kväll såg jag för första gången dom karakteristiska vita fläckarna på ena halsmandeln. Har helt för mig att halsfluss gjorde ondare än såhär! Nåväl. Besök hos farbror doktorn är bokat.

Butta

Betty har lärt sig. I morse när vi kom till dagis kom en kompis till Betty samtidigt så vi slog följe mot ingången. På vägen går man förbi en balkongdörr som idag stod öppen och där innanför stod en pojke (som jag vet Betty tycker om) vinkade och skrek "heeeej Betty". Tjejen som gick med oss fick en svart avundsjuka i blicken och replikerade snabbt "det är jag, Betty och Clara som ska leka idag. Du får INTE vara med." Då stannade Betty upp, vinkade åt pojken, fortsatte mot ingången och ignorerade tjejens olika inviter om lek. Det är så man blir lite stolt.

Betty har fler som gärna leker med henne, allrahelst hemma. Elsie följer henne som ett plåster i allt hon gör. På morgnarna springer hon gärna runt och hämtar Bettys kläder, troligtvis för att ställa sig in! - "Butta, hä, Butta" kan hon ränna runt och säga med en strumpa i handen. Ser rätt kul ut faktiskt.

Friska fläktar

Elsie är friskt nu vilket innebär gasen i botten under dygnets samtliga vakna timmar. Tyvärr kan sådana vakna timmar inträffa på en tidpunkt vi övriga brukar kalla mitt i natten. Men det är väl sånt man får ta! Annars är nog det största intresset just nu att klättra. Hemma klättrar hon gärna på stolar. Det är kul att se den glädje och stolthet hon utstrålar när hon äntligen lyckats ta sig upp på bordet, och samma ilskna besvikelse när man lyfter ner henne; med utfälld underläpp vänder hon ryggen till och surar.

Även dagispersonalen vittnar om hennes enträgna klättrande. Dom har en liten kulle som det är poppis att stå uppe på. Men för små korta ben kan bestigningen vara en riktig utmaning. Tydligen spelar det ingen roll hur ofta hon rullar ner efter att ha kommit halvägs upp, hon ger sig inte förrän hon står där uppe med dom "stora". Varken regn, fikarast, lunch eller annat skoj får komma i vägen.

Betty fortsätter söka skillnader mellan könen. Bland annat är hon stensäker på att en kille med långt hår är en tjej, och givetvis blir då en korthårig tjej en kille. Således ska hon ha "hår ner till rumpan" och jag är duktig som klipper mig!

Betty och Elin tvättade grinden en dag och när Elin frågade om hon trodde att jag skulle se det när jag kom hem svarade hon "Nej, för killar gillar när det är skitigt. Tjejer tycker om när det är rent, men killar tycker om när det är skitigt." Man undrar ju vad dom får lära sig på dagis egentligen!

Sjukstuga. Som vanligt.

Elsie är sjuk. Igen. Hon har förvisso varit det ända sen i torsdags. Vilket resulterar i att hon gärna sover mellan oss. Även Betty har var lite krasslig och sovit oroligt, vilket resulterar i att hon gärna sover mellan oss. Så i lördags fick min kära fru den briljanta idén att bädda en madrass på golvet åt Betty, och ställa Elsies spjälsäng så nära att man nådde den liggande. Resultatet: Jag sov så gott att förkylningen kom sköljande över även mig.

Visst ser hon sjuk ut! Bilden från när hon hade vattkoppor.

Så nu sitter vi här, jag å Elsie. Hemma å sjuka (jag är inte så speciellt sjuk ändå). "Åhh, mysdag bara ni två" säger då den totalt oinvigde.

Sånt som bara händer när man är själv...

Oj vad länge sen jag skrev. Kan bero på att jag jobbat lite på ett nytt skrivbord till övervåningen:

Nytt skrivbord på övervåningen.

Det ska ännu målas och duttas en aning. Och kanske ett par svordomar till över dessa snea väggar. Återkommer med en ny (bättre) bild när det börjar arta sig.

Sen tillbringas ju en hel del tid med såna här:

Elsie snaskar glass.

Övrig tid funderar jag en del på varför sånt här händer:

Elin skulle iväg på kör så jag fick gå in och göra Elsie sällskap på toan. Det såg ut som hon var på väg att "avlägga rapport", som man säger, då Betty kom och annonserade på sedvanligt sätt att hon var bajsnödig. Jag bad henne hålla sig lite eftersom toan var upptagen. Exakt 3 sekunder efter att Elin stängt ytterdörren hördes Betty; "Jag har bajsat på mig. Förlåt". Kanske en shart(*), eller bara ren otur. Hursomhelst åkte Elsie snabbt ner på golvet och Betty upp på toan. Stackars liten, hon blev lite ledsen men såg mest snopen ut. När jag sedermera började tappa upp ett bad åt Betty blev det för mycket även för Elsie; hon kissade på golvet. Vad är det med tjejer och ljudet av rinnande vatten? Och varför händer sånt när ingen annan finns hemma att hjälpa till?

Annars kan man få höra såna här vackra sånger nu för tiden: Snippa, snippa, snippa. Snopp, snopp, snopp. La la la. Tjejer har snippa och killar har snopp. La la la.

Har hört den några gånger i lite olika tappningar. Någon som är i upptäckarlandet!?

(*)Shart - When one farts and a little shit comes out.

(Kolla in Philip Seymour Hoffman som den excentriske konstnären i Along came Polly)

Träningen går vidare

Det börjar gå ganska bra för Elsies toalettbestyr. Tre gånger på raken har hon "släppt ur sig" på toan istället för i blöjan. Imorse gick hon dessutom fram och ställde sig vid toalettstolen och visade med all önskvärd tydlighet vad hon var på väg att göra.

Vi har en leksakskatalog från Lekia hemma. Den är omåttligt populär hos alla barn. Så pass att den blev förstaval som kvällslektyr igår. Där låg jag och läste beskrivningar och prisuppgifter på leksaker ur en, minst sagt, välanvänd katalog (den är tillochmed tejpad! hur vanligt är det!) när jag frågade Betty om hon hade några pengar att köpa leksakerna för - "Jag har kort, precis som mamma. Ett Hello-Kitty kort."

Censur

Elsie har vid något tillfälle lyckats stå på huvudet så pass att hon slagit ut en bit av en tand. Vi har inte tyckt det varit så farligt. Lite vass i kanten är den, men det måste ju bara göra så att hon kan tugga bättre! Jag fick i alla fall för mig att ringa tandvården i dag, bara för att höra efter. "Oj då, oj oj oj då" var det inledande budskapet. Men efter en lång och djuplodande redogörelse kom tanten ändå fram till att det inte var någon fara - mjölktand! Snacka om att utgångspunkten är att skrämma upp frukosten på stackars föräldrar.

I boken Nämen Benny, som är den allra hetaste just nu, återfinns meningen "Nej det får du inte, tror du jag är dum i huvudet, sa korvgubben." Jag har från början tyckt att formuleringen är aningen olycklig och censurerat det till "Nej det får du inte, sa korvgubben." Efter att jag läst boken ikväll (för 137:e kvällen i rad) tog Betty den och sa att nu skulle hon läsa. Med imponerande säkerhet återgav hon all text. Och när hon kom till det omnämnda stycket höjde hon rösten en aning "...tror du jag är dum i huvudet..." samtidigt som hon sneglade på mig. Budskapet kunde inte bli tydligare.

Potträning

Men va... (nu skriver jag det).... FAN är detta! SNÖ! Det är så att det kom en liten tår i ögonvrån i morse. Betty reagerade något annorlunda: "Snö! Titta pappa! SNÖ!" glatt tjoande.

Elsie pottränas för fullt. Vilket innebär att man får försöka ha koll på när det är dags. Inte så svårt ändå; först hör man att det ständiga bakgrundspladdret tystnar. Då kan man titta åt Elsie och se hur ansiktsfärgen ändrar ton. Då är det dags.

Men oftast hinner man inte ändå, eller så är hon på för långt avstånd. Men det tar sig. Hon har nu slängt ner två använda blöjor i toan. Vad vill hon säga med det egentligen. "Oj, sorry, det som finns i blöjan skulle tydligen ner här. Men jag fixar det. Ingen fara."

Vårtecken

Det pratas om vårfåglar som sjunger, eller blommor som blommar. Vissa menar även att bara ben (kortbyxor/kjol) är tydliga vårtecken. Men fåglarna sjunger ju även om snön inte är borta. Och dikesblommorna har fått det kämpigt av allt grus som spolats av vägarna. Och kortbyxor/kjol förekommer ju året runt! Nä. Det tydligaste vårtecknet av dom alla är väl ändå när bonden kommer med skitspridaren. Är det nån som har koll på väder, vind och årstider så är det ju en bonde. Till oss kom han i onsdags. Körde sedan i skytteltrafik ända till i fredags. Betty tyckte att "det luktar bajs, det luktar äckligt". Och visst, det är ju så näshåren krullar sig, men det luktar vår.

I ren våranda har vi spenderat helgen åt att rensa bland snår och buskar, och eldat upp det i eldningstunnan. Jag har även satt mina nyvunna kunskaper inom trädbeskärning på prov. Det låter så vansinnigt enkelt i boken, men av nån konstigt anledning ser våra äppelträd inte alls ut som på bilderna.

För övrigt är Bettys koppor nog redo för dagis imorrn. I varje fall är Betty det.

No 2

Det var ju falskt larm senast. Men nu går det inte att ta miste. Vi åkte ändå till dagis för att lämna av Elsie och gick sen bort till Bettys avdelning för att sjukanmäla. När en annan mamma som lämnade sitt barn fick höra vårt ärende hände nåt konstigt. Hon kastade sitt stackars barn i armarna på Betty och med en ursinnig entusiasm skrek hon "SMITTA HENNE". Betty blev så rädd att tårarna började krypa fram. Men mamman gav sig inte utan fortsatte med inviter såsom "ska ni inte kramas lite" m.m. Tillslut sprang vi därifrån.

I bilen hem var det många frågor om "prickarna". Jag förklarade att vattkoppor kan klia, men klia inte tillbaks. Men hon tyckte ändå bättre om sina prickar än dom jag har, för hennes är rosa och mina är bruna!

Nästa tack!

I nättras (ett av dom få gotländska ord som faktiskt är användbart!)... I nättras blev jag förvisad till soffan. Låter kanske illavarslande, men det var i min kära frus barmhärtighet - "Sov på soffan du, så att du får sova ut ordentligt, jag tar barnen". Den du! I kombination med att vattenflödet i källaren börjat minska (knack, knack, ta i trä, tvi tvi m.m.), och den nyinköpta torrsugnings-/grundvattens-/länspumpen så är de övriga nattliga bestyren betydligt mildare. Kom även på att vi på allvar måste börja ladda batterierna inför helgens aktiviteter. Sömn är hårdvaluta just nu.

Så i morse gick jag upp för att väcka Betty. Hon låg på min plats. Elin hindrade mig med orden - "hon har feber". Det gick snabbare än vad jag trott. Undrar om vi kommer få användning för golvslipen vi hyrt till helgen...!

Dörrar

Det bästa med dörrar är att dom är alldeles förträffliga som stopp för små springande ben. Gör det väldigt enkelt att begränsa ytan lilla Elsie har att röra sig på. Men säg den lycka som varar. I morse hade jag som vanligt stängt in alla i badrummet för iordningställande. Jag hade gjort klart Elsie och stod med båda händerna djupt inne i Bettys hår. Alltså, detta med hårstyling är som sju bedrövelser för en som aldrig haft långt hår. Och hon börjar bli kinkig; fläta här, spännen där. Puh. Hursomhelst. Plötsligt ser jag i ögonvrån hur Elsie står på tå och strääääääcker sig efter dörrhantaget och.... når. Hon öppnade dörren. En ny era har inletts. Och sen är det ju så med små barn att när de har lärt sig något nytt så ska det repeteras i absurdum...

Bettys kommentarer

Betty kan kläcka ur sig såna härliga kommentarer då och då. Här kommer ett litet axplock:

Vi satt och lekte i lekrummet när hon plötsligt stannade upp, såg lite allvarlig ut och sa:

- "När man är hos farmor och farfar kan man inte ha en gammal matta på kläderna."

Har inte en aning vad det betyder. Nån annan som vet?

Hon har verkligen lärt sig att klappa medhårs. Efter en vanlig morgonstress kommer jag ut i hallen nyss påklädd (sist som vanligt). Där står Betty och ser på mig uppifrån och ner:

- "Vad snygg du är"

Man kan ju inte annat än bli glad och vips är alla tidigare bråk och bekymmer som bortblåsta.

I morse när vi satte oss i bilen, stressade som vanligt, såg Betty att jag hade en innebandyklubba med mig:

- "Ska du spela innebandy. Det låter jättetrevligt. Vad kul för dig."

Ibland undrar man vart hon får allt ifrån.

Och idag när jag kom hem gick Betty efter mig en stund, när hon plötsligt:

- "Vad snygga strumpor du har. Verkligen jättefina."

Gråa tubisar. Inte så jätteheta kan man tycka. Men glad blir man.

Golvet tar sin form

Första dagen då Elsie var dålig var det tre! barn av femton på plats på dagis. Dagen efter var fem barn där. Så hon behöver ju inte känna sig ensam!

Golvet tar sin form. Slipen har gått varm hela helgen så ryggen påminde om sin existens igår kväll. Vet inte vad den lille gynnaren kan väga, men efter att ha burit ner den för trappen uppskattar jag det som ungefär två pianon. Minst.

Tre rullar korn 35, en korn 60 och fem rondeller korn 35 gick åt.
Inte i närheten av att vara klar alltså!

Såhär ser det ut i dagsläget.

Karantänvarning

Så var det dax igen. 03:01 gick larmet. Det vill säga Elsie började blöddra borta i sin säng. Strax efter 05 kom en andra laddning.

När jag kom hem igår möttes jag av informationen att Elsie nästan ätit sig mätt på kattmat, så i morse gick jag och läste på paketet för att kanske ringa giftcentralen. Förnekelse! Vaddå? (Kattmat är för tusan nyttigare än all skräpmat vi vanligtvis slänger i oss. Reds. anm.)

Betty mår finfint (än så länge, ta i trä), så hon och jag åkte till dagis. Travade bort till Elsies avdelning för att sjukanmäla och möttes av en fröken med utslagna armar - "Kommer du ensam. Har hon..." och tecknade att kräkas med högerarmen. Elsie var den tredje denna morgon, än så länge.

Inköpslistan inför hemfärden idag är redan klar; blåbärssoppa, tre munskydd och klorin. Och vi som har bokat golvslip till helgen....

Ny kelgris

Jag har fått en ny kelgris. En Bosch "multicutter". En elektrisk såg med millimeterrättvisa. Helt klart i min stil. Och som vanligt funderar man på hur man klarat sig förut. Tillsammans med den hyffsat nyinköpta Nilfisk grovdammsugare med maskinanslutning blir det en oslagbar kombination.

Nya kelgrisen...

Lördagsunderhållningen på Allkvie börjar ta sig:

Dagens "3-årings"-citat:

Elin: Kan jag få en Bamsekram?

3-åringen: Nej, men du kan få en Nalle Puh-kram.

Det tog en liten stund innan slanten damp ner hos mig!

Åhhh dessa mornar.

Varje morgon strax innan avfärd brukar Elsies förseningsritual skrida till verket; hon bajsar. Kan ju göra även en så luttrad! förälder som jag stressad. Helst gör hon det precis efter att ha fått på overallen. Nästan som hon ville säga -"Nej, vänta. Det är nåt jag måste göra innan vi drar...".

Så igår morse jäktade jag på lite extra. Så att hon inte skulle hinna! Så att dagisfröken får ta det istället (moahaha). Då sätter sig ena katten å pinkar bredvid lådan...

Imorse var vi i fas, nästan. Bara några smärre förseningar. Så, frukosten led mot sitt slut och bara tandborstning och påpälsning kvar, då Betty viftar till så den med fil halvfulla skålen for i en båge genom halva köket. Under tystnad reste vi oss båda upp. Jag sträckte över rullen med hushållspapper och hon började torka. Inte ett ord. Hon har gjort det förr!

När det sen visade sig att bilen gick på ångorna till närmsta mack var förseningen, återigen, ett faktum.

En 3-årings logik

Jag kan ibland förundras över den outtömliga källa fantasi som finns hos små barn. Tidigare ikväll la Betty en stor kudde över mig när jag låg ner. Och vips var jag en segelbåt. Snart var hon djupt inne i en lek där hon seglade på havet. Elsie kom hasandes, nej flåt, hajen kom simmandes. Och när hajen borrade ner ansiktet i kudden hoppade Betty också upp och började tugga; jag var en macka med skinka på...!

Med tanke på Bettys funderingar kring pojkar och flickor. Läste nedanstående tidigare idag. En 3-årings logik när den är som bäst. Skulle lika gärna kunna hört det hemma:

En pojke och flicka, ca 3 år, står och pratar:

Pojken: Är du en pojke eller en flicka?

Flickan: Jag är en flicka. Men vad är du?

Pojken: (funderar)... jag vet inte riktigt.

Flickan: Men vad heter du då?

Pojken: Jag heter Måns.

Flickan: Men då är du ju en katt!

Betty tycker inte om killar

Härommorgonen förklarade Betty att hon inte tycker om killar. Och eftersom jag är kille inkluderade det även mig. Detta krävde ju en förklaring! Och efter en stund kom hon fram till att det fanns ju faktiskt ett par killar på dagis som hon tyckte om. Och jag var nog inte så tokig heller. Om man skulle hårddra det var det nog bara två av dom busigaste killarna på dagis hon inte tycker om.

Både igår och idag fick jag en fin teckning av Betty när jag kom hem. Jag tror hon känt sig lite dum. Och idag fick även Elsie en teckning. Hon blev väldigt glad, och såg stolt ut när hon sprang runt och visade den för allihop.

Vardagslunk

Vaknar, tidigt. Varje morgon tycker jag det är tidigare än nödvändigt. Väcker två små, halvt livlösa, småpruttar. Frukost; fil med müsli och en macka med smör och tjat. Tandborstning; samma protester varje gång. Vid det här laget har även klockan vaknat; vi ligger efter. Kläder; mamma har lagt fram.... fel kläder. Vilda diskussioner. Vinterpäls på; mössan har gömt sig och skorna är båtar som seglar. Nu börjar vi bli väldigt sena. Försöker komma ihåg allt jag ändå glömmer att ta med när vi släpar oss ut. Bilen full av snö; nu är vi defacto sena. "Mamma Mu" lugnar i bilen, så pass att även jag börjat sjunga med "Ramma ramma ramma....".

Elsie är frisk

Det är riktigt knaggliga vägar just nu. Det är fullt sjå att hålla styr på bilen. Då hjälper det inte att man har en dotter som öppnar bakdörren när man ligger och maxar i 80!! Man vet ju att hon sitter fastspänd. Och man vet ju att dörren inte går att svänga upp i vinddraget. Men ändå. Det blir en ganska darrig inbromsning. Efter några väl valda ord tror inte jag hon kommer göra så igen på många år...

"And now for something completely different..."

Såhär ser golvet på övervåningen ut nu. Än så länge är planen att slipa och såpa.

Elin toklessnade på all snö och ringde närmsta bonde. Nu har vi Vallstenas hetaste pulkabacke!

Nedanstående filmklipp spelades in för ett tag sedan. Kom ett par riktiga flashbacks från min egna barndom!

Elsie är sjuk

Elsie har hostat, snorat och gråtit sig igenom natten. Och hon har fortsatt i samma anda även efter morgonens intåg. Men jag upptäckte lite glädje i smolkbägaren; solen går upp så pass tidigt att det faktiskt börjar bli dags att använda rullgardinerna igen. Och när jag knäppte på TV:n för att jag och Elsie skulle morgon-mysa lite så var det OS-hockey. Sverige-Finland. Nämen!

Alla snorbubblor till trots så försöker hon i varje fall hålla humöret uppe. När vi åt frukost la hon en lite brödbit uppe på pipmuggen och skrattade hejdlöst. Tippade ner den och skrattade ännu mer. När jag gjorde samma sak så brast det nästa för Elsie. Hon skrattade och hostade så jag trodde tungan skulle hoppa ut. Känns som jag åkt några veckor tillbaka i tiden. Jag och Elsie ensamma hemma igen.

Jag ringde Elin och hann knappt presentera mig innan hon frågade om jag kommit igång med golvet på övervåningen. Bah!

Länge sen sist

Det har varit några hektiska dagar. Övervåningen tapetseras...fortfarande. Något naivt hyllade jag tapeten som väggdekoration tidigare. Nu, några tvärgående snedtak senare, vet jag bättre; varken måla eller tapetsera är någon favoritsyssla. Ett par våder varje kväll har gjort mig lite matt, så en blogg har hamnat långt ner i prioriteringen.

Gårdagskvällen tog ändå priset. Elin ringde i panik och sa att hon kört fast. Halva bilen stog ut i vägen vid våran infart. Sabla plogbilar som skrapar upp snöbetong-murar. Väl hemma möttes jag av en för mig helt främmande farbror. Han stog och skottade runt bilen. Det var en granne. Han hade även åkt och hämtad grus. Vi kämpade på i nästan två timmar med skottning, bogserlina, grus och mer skottning, och tillslut lossnade den. Även en annan granne hjälpte till en stund, och Elin knuffade och hejade förtjänstfullt.

Efter att jublet lagt sig och alla gått hem återstod bara att köra in Opeln som stod 30-40 meter längre ner på vägen. Tvärdöd. Hur är det möjligt!? Det var bara att delegera "Elsie-vakten" till Betty och bege sig ut igen. En bil kan vara ganska tung att knuffa när det hamnar lite snöklot under däcken. Jag vågade inte tapetsera något den kvällen. Orkade inte med mer otur.

Elin fixade en blomma till den heroiska grannen. Han tyckte det hade dugt bra med en kopp kaffe, men var glad ändå. Och med ett par nyinköpta startkablar fick Opeln liv igen. Tillbaka till tapetseringen igen....

Elsie trivs

Efter att ha läst samma två böcker varje nattning i över en vecka är det svårt att hålla entusiasmen och inlevelsen uppe. Nu är det Snövit och en liten Pixibok som heter Modeshow som gäller - "En ko i eleganta trosor" lockar fram samma bubblande skratt varje kväll. Och det är lika spännande varje gång Snövit luras ut i skogen av jägaren för att bli dödad.

Elsie verkar trivas på dagis. Det är inte lika spännande dock, och hon har nu förstått att jag faktiskt försvinner därifrån. Och eftersom vi nu kommer dit lite tidigare än under inskolningen så kommer det ingen barn-hord i maffiahälsning längre. Det lockar fram ett par tårar... tills hon ser den där helt oemotståndliga djurfarmen i miniformat.

Ibland förvånar jag även mig själv. Ikväll har jag hunnit komma hem för sent, städat, nattat barn och spacklat halva övervåningen. Är det nån gång jag varit värd en öl så är det nu.

Ännu en TV

Efter mycket omochmen är en ny TV nu inhandlad. Kravlistan är ju inte enorm direkt; det ska gå att ha låg volym. Åkte först till Elgiganten bara för att få reda på att den utannonserade TV:n var slut, så klart. Ställde några frågor och för varje fråga fick den unga slipsprydda killen gå och fråga nån annan i sin tur. Till slut hade jag spanat in en och ville höra ljudet. Men se det gick inte. Samma skitfilm över HDMI kan dom pressa ut på alla TV-apparater, men inget ljud! Nån avdelningschef försökte förklara varför, men jag avbröt genom att förklara hur kass service dom erbjöd. Åkte istället till Harry Carlssons. En lokal förmåga. Hittade en TV, en i personalen sänkte volymen på alla andra apparater, och lät mig stå och pilla bäst jag ville. Till råga på allt var TV:n både billigare och bättre än någon på nätet. Det är nu bekräftat att internet-shopping är oerhört överskattat.

Häromdagen fick Elin ett brev från Försäkringskassan. Det visar sig att hon ska få en bonus för att jag varit föräldraledig. Hur i hela... Men så förklarade min kära fru att det är oftast inte pappans fel att han inte är hemma med barnen, utan chefens. Eller ännu vanligare; frun som inte vill lämna ifrån sig ansvaret. Alltså ett ekonomiskt incitament till barnens mamma för att låta pappan vara hemma. Är det verkligen så? Att föräldrar i allmänhet låter några futtiga tusenlappar avgöra om de ska umgås/lära känna sina egna barn? Jag undrar just hur resonemanget går - "om jag fått 85% av månadslönen, ok, men 80%... näe då skiter jag i den unika möjligheten att få umgås med och ta hand om mina egna barn på heltid."

Inskolning, dag 9 OCH 10

Nej, det blev inget inlägg igår. Det kan bero på att jag och Elsie stressade hem för att möta upp en elektriker. Sen spenderade jag hela kvällen med att förlytta drygt 100 kubik snö vilket gjorde att jag senare var för trött för att lägga upp fingrarna på ett tangentbord.

Det hände ändå inget extraordinärt igår. Jo föresten. När vi kom till dagis drog jag som vanligt av Elsie overallen och ställde ner henne och hon lommade som vanligt iväg. Men... plötsligt vände hon och rusade tillbax med öppna armar. Jag fick en bamsekram och en redigt blöt puss på kinden. Mysigt. Efter två veckor verkar hon ha snappat upp min och Bettys rutiner.

Elsie är i varje fall nu inskolad, godkänd och klar. Förutom på en punkt; hon har inte bajsat. Kan ju låta lite udda för den oinsatta. Men tydligen är det så för små barn att "där man bajsar, där är man trygg". Dessvärre har hon varje dag visat hur trygg hon känner sig hemma precis innan vi åkt och strax efter vi kommit hem.

I övrigt skulle jag nu kunna säga att Elsie kan gå. Det vill säga, hon går hellre än kryper och reser sig upp utan stöd när hon ramlat. Då kan man gå.

Inskolning, dag 8

Nu kom protesterna. Dagisfröken sa att det var väntat, för protesterar gör dom alla till slut. Det innebar att hon var inte sugen på att vara ute (i en iskall snö-från-sidan-storm!!), det tog tio minuter istället för fem att somna (i ett rum fullt med leksaker och nyvunna kompisar!!) och hon ville inte vara med på sångstunden.

Jag kan smälta allt utom sångstunden, hon som börjar head banga till allt från "Lilla Snigel" till "Gubben i lådan" här hemma. Men så fick jag höra att det hade stormat in 13 för henne helt okända barn in i ett trångt lekrum och skrikit och härjat. Då hade nog även jag blivit lite putt.

Nu är det i varje fall per definition snökaos på ön. På väg mot stan i morse såg jag en dikeskörning och körde förbi en bil redan i diket där dom höll på att baxa ur föraren. Drivorna på vägen var nästan meterhöga på sina håll. Den enda plogbil jag såg stod vid sidan om med en till synes uppgiven förare. Jag har skottat bort 10 kubik snö framför garaget idag... två gånger. Och detta ska tydligen fortsätta i åtminstone en månad till.

Inskolning, dag 7

Idag hade Elsie en kudde med sig till dagis. Den enda del av inskolningen som jag tänkt att hon skulle kunna vara lite tveksam till. Att sova på annan plats än hemma är ju lite läskigare än att vara vaken. Men det verkar som att Elsie har gått in för detta med samma lugn och beslutsamhet som jag. Således inga problem. Dagisfröken hade fått så mycket kramar, klappar och pill i håret så hon nästan oxå somnade.

"Ge Elsie en mandarin, och hon är din vän för evigt" lyder ett gammalt djungelordspråk. Jag låter bilderna tala för sig själva:

Och om du inte förstått det; kameran är återfunnen. Ska inte gå in på några detaljer, men jag har en känsla av att mitt eftertänksamma lugn hade ett litet finger med i spelet även här!

Och eftersom kameran är tillbaka har jag uppdaterat vår utflykt till Bara som var senast den användes med bilder och filmer.

Maniac Monday

Jag skrattade inte bara. Jag fullkomligt garvade läppen av mig när jag imorse fick höra Betty sjunga följande:

Bä bä vita lamm

gick på restaurang

vet du vad dom gjorde

bajsa under bordet

men då kom polisen

och släppte värsta fisen

Oerhört dumt av mig insåg jag efteråt. Jag fick höra den inte mindre än 38 gånger innan vi var framme vid dagis. Jag var ju tvungen att fråga vem som lärt henne den sången och föga förvånande fick jag svaret "dom stora tjejerna på dagis".

Efter middagen fick Betty lite russin av Elin. Hon tog några stycken och la som öga-öga-näsa-mun i handen. Sen satt hon en stund och pratade med figuren. Helt plötsligt vräkte hon i sig alla samtidigt som hon ropade "RUSSIN TANT Mooaahahaha" med värsta Dr Evil-skrattet. Vansinnigt fyndigt och kul, men jag ville inte fråga var hon fått det ifrån.

Sen till det tråkiga. I en lugn form av panik-hysteri (vilket innebär att Elin ränner runt medan jag står still och tänker) insåg vi att våran kamera är borta. Det föreligger överhängande risk att den ligger i en snödriva. När Elsie badade beskrev Elin ångesten ganska bra med orden - "gör för guds skull inget kul nu Elsie!".

Inskolning, dag 6

Inte mycket att rapportera (så vette f-n varför jag gör det ändå!). Kom till dagis, vinkade och gick. Nya idag var att jag inte kom med in en stund. Nytt var väl även att jag åkte och jobbade. Ångrar mig lite nu faktiskt. Trodde att jag skulle gå åt av all dö-tid mellan lämning och hämtning, så jag tyckte jag lika gärna kunde jobba halvtid. Men ve å ack, på en vecka hinner man börja njuta av ledighet, men inte alls börjat längta tillbaks.

Elsie var lika glad när jag kom och hämtade som när jag lämnade. Om inte gladare. Hon hade vräkt i sig mat som en häst igen. Mätt och sönderlekt. Så vill man ha dom. Dagisfröken vittnade om samma fenomen som vi upptäckt här hemma; Elsie har utomjordiskt långa armar vid matbordet. I en enda rörelse lyckas hon liksom trycka sig upp ur stolen en aning samtidigt som hon skjuter ut en tentakel och grabbar tag i vad som står närmast. Skulle inte förvåna mig om hon suttit och tjuvkäkat från grannens tallrik under lunchen, det försöker hon hemma.

Tapetsera mera!

Renoveringen går på högvarv. Du kan se hur det såg ut innan. Lite ljusare och gladare va? Taklister, golvlister, fönsterlister, nytt golv och nytt tak på detta så är vi i hamn. Bara resten kvar alltså, som man brukar säga.

För den intresserade heter tapeten Borås Linné (tror jag).

Jag har för mig att jag, efter att ha tapetserat vardagsrum och kök, sa nånting i stil med "aldrig mer". Det var lite av anledningen till att vi målade i sovrummen uppe istället. Nu hette tapeten "Easy Up"; man klistrar direkt på väggen, trycker dit en bit direkt från rullen, och skär av. Tapeten kändes även lite tjockare än traditionella varianter vilket gjorde att jag inte la lika mycket krut på underlaget. Jag är inte sämre än att jag kan ändra mig (som vanligt); tapetsera mera!

Inskolning, dag 5

Idag var jag bara inne å vände på dagis när jag lämnade Elsie. När jag gick vinkade hon så glatt. Sen ägnade jag ett par timmar åt golv-scouting. Vi ska lägga nytt golv på övervåningen så jag åkte runt till ett par byggfirmor och hörde mig för. Blev faktiskt inte ett dugg klokare för det. Vet bara vilka jag inte ska återkomma till.

Det var dax för första lunchen idag. För Elsie alltså. På dagis. När jag hämtade henne fick jag höra att kocken gjort en ny soppa dom aldrig haft förut. Och Elsie hade vräkt i sig 3 portioner. Således döptes soppan till "Elsie-soppan". Kocken har noterat det inför framtida bruk. Och inte blev hon sådär vart-har-du-varit-upprörd när jag kom. Snarare jag-vill-inte-åka-upprörd. Ser ju ut att gå bra detta...

Inskolning, dag 4

Dagen kunde ju ha börjat lite roligare. På väg mot garaget fastnade Betty i den djupa snön, och själv hade jag Elsie på ena armen och försökte manövrera snöskyffeln med den andra. 30 minuter tog det innan jag hade en tillräckligt stor ränna att förpassa ut bilen genom.

Men ve den som ej är förberedd. Trots snökaoset stod jag och Elsie som vanligt i givakt 09:00. Efter gårdagens soff-mys med alla små barn såg jag fram emot denna dag. Så det var med en hyfsad bit besvikelse jag mottog ett "Du kan nog gå nu Tobias. Elsie känns redo." Jahapp. Får nog söka en praktikplats eller nåt för att komma åt den där soffan igen.

Jag åkte och köpte en varsin ny halsduk till de små, och nya vantar till Elsie. Det behövs i detta globalt uppvärmda snökaos vi lever i. Sen åkte jag och köpte tapeter oxå innan jag styrde tillbaks för att hämta upp lillen. Hon somnade, precis som alla tidigare dagar, i bilen på väg hem. Eller somna är fel ord, däcka-av-total-utmattning är bättre beskrivande.

Inskolning, dag 3

Nu börjar det ta fart. 09:00 stod vi i entrén och alla barnen välkomnade Elsie i en riktig "maffia-gruppkram". Strax efter var hon djupt inne i leken med de andra. Själv såg jag knappt röken av henne.

Jag satte mig i en soffa och efter en liten stund kom en liten pojke fram och gav mig en leksak. När jag började leka lite med den kom ytterligare två pojkar med hela famnen fulla av leksaker. En pojke föreslog en bok och strax efter var hela mitt knä fullt av små barn. Även jag hade blivit accepterad i gruppen!

Senare gick vi ut. Där träffade vi Betty. Det var kul att se hur Elsie sken upp som himlens alla stjärnor när hon såg henne. Själv höll jag mig i bakgrunden och lekte istället med några andra av Bettys Krabban-kompisar. Det var riktigt kul. Inget dumt jobb dom har, dagisfröknarna.

Inskolning, dag 2

Det var minus 19 när vi klev upp. Nästan så kvicksilvret i vår digitala termometer hade fryst. Men det fanns inte tid för misströstan. Idag skulle vi iväg. Och iväg kom vi... däremot lämnade vi blöjor, skötväska, extra varma kläder m.m. hemma!

Det var tydligen "Hasa-loppet" på dagis. Jag hade hört det nämnas nån gång tidigare, men sånt finns det inte plats för en tidig, stressig tisdagsmorgon. När vi kom fram kastades Betty rakt in i handlingarna - på med nummerlapp! Hasa-loppet innebar att efter egen förmåga och på bästa sätt ta sig runt en snitslad bana. På skidor eller på annat sätt "hasa" sig fram. Det visade sig att även Räkans barn skulle vara med. Och där stod jag med tunna jeans och knappt vantar. Det hela slutade med att jag, tillsammans med tre halvt frustrerade fröknar, hasade runt tolv gråtande barn i pulkor, i famnen eller i övrigt på släp. Det var bara Elsie som höll humöret uppe. Av ren chock kanske.

Sen fick vi komma in en stund och värma oss. Elsie var helt lyrisk över alla lekkamrater och leksaker. Sam var där. Dom har träffats förut och kände igen varandra direkt. Han kom fram och hälsade - genom att som seden bjuder - peta i ansiktet och skratta. Elsie tog fasta på det och hälsade runt på några av dom andra barnen på samma isbrytande sätt.

Ingen fara på taket

Nåja, det blev väl inte den dag jag hade tänkt. Men framåt eftermiddagen ryckte vi upp oss och bedrev ett par timmar åt utomhusaktiviteter där Betty visade prov på oanade spark-talanger.

Elsie är i varje fall bättre. Det var tydligen inget mer än morgonens "miss-räkning". Eller ja... hon släpper väder så man får utfärda lokala gaslarm. Och skulle man råka inandas något får man slänga sig i framstupa sidoläge som en ren försiktighetsåtgärd. Hon har verkligen förtjänat pseudonymen lill-fisen idag! Men hon är lika glad för det. Imorrn åker vi till dagis å kör så det ryker.

Inskolning, dag 1

Så var det dax för Elsies första dag på dagis. Fyllda av spänning och förväntan klev vi upp alla tre (Elin åkte till jobbet tidigt) och gick mot frukostbordet. Jag har på senare tid fått dille på havregrynsgröt, så även denna dag. Det är lite av ett konststycke att få till en salt-blandning som tillfredsställer alla familjemedlemmars smaklökar. Men idag lyckades jag. Betty fullkomligt vräkte i sig, likaså Elise, tills...

...hon vräkte ut allt på bordet igen. Så nu sitter vi här och deppar en aning. Dagis är meddelat att inskolningen får skjutas lite på framtiden. Betty sitter å målar i nån slags understimulerad desperation; det blir väldigt konstiga gubbar. Jag får sätta igång att kurera Elsie, stackarna. Eller var det bara en taskig salt-blandning...?

Bara berget

Vilken fantastisk dag. -17 visade termometern när vi steg upp och solen sken (eller skulle åtminstone skina enligt någon rapport). Då tog det skruv hos Elin. En chokladfylld termos och en pulkafylld bil senare var vi på väg mot "Bara berget" (en kulle i Bara). En perfekt backe, hade man haft ett par skidor skulle man kunna gjort ett par svängar faktiskt.

Jag tror Elin var lite övertänd, för det första åket tog hon Betty (som ju är lite försiktig när det kommer till pulkaåkning) längst upp i backen. Den lille stackaren skrek som en stucken gris på väg ner. Men hon samlade sig och det blev en härlig pulkadag. Har svårt att förstå att i en av dom bästa pulkabackarna på mellersta Gotland kan man vara helt solo på en vinterperfekt söndag.

Morgonstund är trött i mun

Där fick man. Jag och min kära fru satt och mös med varsitt glas vin igår - revelj 06:30 av nån som står bredvid och förklarar att "pappa, förstår du, jag orkar inte sova mer".

Här visar termometern -14 så brasan är i full gång. Likaså Bolibompa. Ganska skönt att vara uppe såhär tidigt, för nu kan jag pilla lite på min Hero i fred. Det har nämligen kommit ett par kommentarer om att jag ägnar den lite för mycket tid.

Nu ska jag göra gröt och ladda för en dag med blåstället på. Elin har redan sett ut nya tapeter, så det finns ingen tid att förspilla...

I am Hero

Nu var det ett tag sen jag skrev lite. Och jag har en anledning till varför; HTC Hero. Den var slutsåld på hela ön, så det tog några dagar extra att få hem den. Men det var värt väntan. I stort sett alla andra på jobbet har skaffat sig en iPhone, så jag känner mig en aning utanför. Men det ger ju goda möjligheter att jämföra. Det visar sig att iPhone har en sak som Android saknar - inbyggd VPN klient. Och vet du inte vad det är behöver du det inte. I allt annat slår Android iFånen med hästlängder. Hursomhelst, det har gått några kvällar med "pillande"!

Jag laddade hem ett ritprogram till telefonen och satte den i händerna på Betty. Det tog inte mer än 2 minuter så fixade hon att styra runt menyerna med pekfingret. Funderar på att göra samma sak med programmen jag utvecklar på jobbet. Fixar en 3-åring det så borde ju en medelålders administratörstant fixa det (tycker man).

Sista dagen på jobbet idag. Igen. Föräldraledig på måndag. Igen. Skönt att växla lite såhär. Det skulle jag kunna fortsätta med.

"Jag kan skriva"

Elin är sjuk. Så pass sjuk att hon var till doktorn idag. Då fick jag chansen att möta upp Elsie och bjuda henne på lunch. Låter nog mer glamoröst än det var - vi delade en fiskgratäng på vårdcentralens mathörna. Men jag suger åt mig all "quality time" jag kan.

Elin har ju tidigare aviserat att Betty kan läsa. Nu kan hon tydligen skriva oxå. Mycket stolt proklamerade hon ut "PAPPA, jag kan skriva" så fort jag kom hem. Men denna gång kunde hon bevisa det:

PEYTT

Elin hade skrivit BETTY på ett papper, och Betty försökte härma. Hon fick dit "PEYTT". Tillräckligt nära tycker jag. Hon hade även lärt sig att knäppa knappen på byxorna själv. När vi skulle byta om för natten ville hon visa tre gånger att hon kunde knäppa själv. När hon var ombytt, tandborstad och klar hade hon hunnit knäppa den där knappen 20 gånger... minst.

Det viner

Det viner snödrivor utanför. Har märkt att när man arbetar har man inte mycket utbyte av snön. Inge pulkaåkning, inge skridskor eller skidor, inga snögubbar eller snöbollar. Det enda som är kvar är att skotta infarten och skrapa bilrutan. Jag känner mig ganska klar med vintern, men den är tydligen inte klar med oss.

Här inne viner det skruv och väggar. Jag tog ju bort en liten innervägg tidigare, och nu är nästan allt runt trappen borta. Ser ut som ett litet slagfält faktiskt. Sitter och äter lunch, en öl, och funderar på hur jag ska reda upp detta...

Orkar inte...

Elin skulle iväg på kör-fest ikväll. Lägligt nog ringde en kollega som har barn, Linn, god vän och dagiskamrat till Betty och bjöd över oss. Vi drog direkt, och är nyss hemkomna. När vi satte oss för att åka hemåt hörde jag Betty från baksätet - "Pappa, förstår du, det är så jobbigt att åka bil, jag orkar inte". Jag har hört folk säga att barn växer upp så snabbt, men herregud. Tre år och redan tonåring.

Senare stod hon i dörröppningen in till toan - "Pappa, förstår du, jag orkar inte borsta tänderna". Den kan jag hålla med om. Det kan vara jobbigt att borsta tänderna när man är trött. Men strax efter satt hon på toan - "Pappa, förstår du, jag orkar inte kissa". Har hon lärt sig ett nytt uttryck eller? Ännu lite senare låg vi i sängen - "Pappa, förstår du, jag orkar... (gäsp)... inte..." sen sov hon.

Små änglar

Vi har ju kört med det där somna-själv konceptet ett tag nu, och det går bättre och bättre. Nu är vi nere på att man får springa in ett par gånger och förklara så pedagogiskt det går att det är sängdags (=med bestämt ansiktsuttryck tippa ner barnet i sängen igen). Funkar bra - när man är två vuxna. Ikväll är Elin på körövning och att avbryta en påbörjad rutin kommer inte på fråga, inte ens för en enda usel kväll. Så jag stålsatte mig, la båda i varsin säng och... dom somna! Vilka små änglar.

Hostan börjar för övrigt ge med sig. Betty ska äntligen få åka till dagis imorrn. Hon gav som vanligt en snabb resumé över dagen när jag kom hem - "Elsie tyckte inte om maten, hon spottade. Sen hällde hon maten på bordet. Sen hade hon tallriken uppochner. Sen hade hon ner maten på golvet." Elin satt bredvid och nickade med en stoooor suck.

Tretti nya tjugo

Satt och lyssnade på en intervju med Michael Kimmel på Studio Ett igår. Det visar sig tydligen att män har ett utvecklingsstadium mer än kvinnor. Pojke, tonåring, vilsen, man. Inget jag märkt av, men ju mer jag lyssnade ju mer kändes det igen. Och när han sa att "thirty is the new twenty" slog han huvudet på spiken! Tänkte sen på en diskussion som fördes på jobbet tidigare på dan. Vi ska, som vanligt, fira lite med skumpa och det pratades om middag med lite för-öl m.m. Då föreslog jag att vi kanske - nån gång - kunde anordna en alkoholfri aktivitet. Det blev tyst. Jag är över 30, långt över 30. Förstår det nu.

Tyvärr vet jag inte så mycket vad som händer hemma nu för tiden. När jag åker ligger alla och sover. Kommer hem halv/kvart i sex. Sängdax runt sju. Jag har alltså en dryg timma på mig att pressa ur så mycket information som möjligt av vad som hänt. Betty brukar iochförsig kunna sammanfatta det rätt bra - "Vi åt frukost, lekte lite, fikade. Åt mat, sen vilade jag själv. Lekte. Åt mat. Sen kom du!". Jag måste försöka sluta tidigare, och solen måste försöka gå ner senare.

Lekkamrat

Elsie har tydligen inte blivit den lekkamrat Betty hoppats på. "Hon är inge rolig. Bara tar mina saker" sa hon idag när jag kom hem. Jag försökte förklara och visa hur man kan leka med en 1-åring. Det funkade i ungefär 7 sekunder. Elsies ögon är i varje fall stora som tefat ständigt riktade mot storasysters upptåg. På gott och ont.

Tydligen kan Betty läsa nu oxå. Jag ställer mig tveksam, men Elin hävdar att hon känner igen orden "boll" och "vovve" (ur nån Max-bok). Siffrorna känner hon ju (oftast) igen, så kanske ändå.

Och hostan den består. Småfisarna börjar bräka som små lamm så fort de somnat in. Och Elin har fått känningar av förkylning. En riktig rundgång vi hamnat i. Må vintern snart vara över...

Dilemma

Hastade iväg från jobbet. Dom där hemma väntade på kompletteringar till middagen. I vanliga fall brukar man fastna bakom nån "turist" som kör i 40 på 80-vägen, men idag gick smidigt. Affären var nästan tom och i den enda kassan var det ingen kö. Men... där fanns inte heller någon personal. Snacka om moraliskt dilemma. Förväntas man, med två varor i handen, springa och leta efter nån att betala? Eller kan man tänka 'skyll er själva' och bara pipa iväg? Svårt.

Inget dagis för Betty idag. Hosta. Blir inget dagis i morrn heller. Och tydligen är hostmedicinen det mest vedervärdiga som finns. Panik så fort den dukas fram. I morse försökte jag förklara att den nästan smakar godis. Smakade lite själv och "Mmm, lakrits". Betty älskar all form av godis... utom lakrits.

Nu kör vi...

Vi tyckte det var dax nu. Att återuppta renoveringen alltså. Så jag rev på mig blåstället (som är grönt) och skred till verket. Tanken var att börja med att ta bort våningssängen på övervåningen, men en vägg revs oxå av bara farten. När den var borta satte vilda tankar om hur vi ska fortsätta igång. Så mycket idéer, så lite tid. Men jag säger som Tomas DiLeva - "Vad som än händer är HELT okej. Människan är en gränslös varelse." Vi har i varje fall en tidsplan...

Så här ser det ut nu!

Elin satte sig genast att surfa efter nya tapeter...

Svinsprutedax

Nu går hon. Stått själv har hon ju gjort länge, och sina första egna steg tog hon för ett tag sedan. Men idag såg jag de första egna helt oprovocerade stegen. Alltså hon ställde sig upp och knatade iväg utan att någon ropade och hejade. Rangligt så det förslår, men framåt.

Vilket vinterväder! Vi tog en promenad till bygdegården för att få spruta. Så nu kan svinen anfalla. Kom an bara.

Julgransplundring

Äntligen fredag, och äntligen kastas julen ut! När jag kom hem från jobbet var hela julen utom granen borta. Vi slog på stort och hade en fullständig julgransplundring med sång, dans och efterföljande julgodiskalas. Aldrig har en gran åkt ut med sånt pompa och ståt. Men vi ses ju nästa är igen...

Betty spexar med munnen full av julgodis.

Hurra hurra för mig.. igår

En fantastiskt trevlig födelsedag. Opretentiös och lugn. Jag fick sång (men dom hade nog försovit sig, för Elin och Betty kom smygandes när jag satt och åt frukost), en skjorta och ett flygplan hoplimmat av glasspinnar. Sen har jag ju fått världens största vedklyv och ett par fodrade och självlysande arbetshandskar.

I bilen på väg till dagis i morse konstaterade Betty att det var väldigt tråkigt att Ebbot har flyttat och inte får gå på dagis längre. Och nästan lika tråkigt att Clara är i Thaliand. "Men jag kan leka med Mia, Linn, Vidar, Joel....." så rabblade hon upp hela plutonen. Hon verkar trivas.

Och jag trivs helt OK på jobbet, följande höjde temperaturen en aning på fikarasten:

- "Hur lång tid tar det för grejerna att komma hem? 14 dar eller?"

- "Nej nej... nej, 10 arbetsdagar, max.".

(P.S. Resa till Bulgarien i september är bokad. Härligt. D.S.)

Vinterkul

På förmiddagen åkte vi skridskor i grannens kohage. Perfekt is, efter att man plogat bort snön. Betty och Gustav (grannkillen) var Bambi delux, så de satsade på pulkaåkning istället. Pulka efter pappa på skridskor. Den som åkt griller första gången för säsongen vet hur fötterna känns, jag vet hur dom känns efter första säsongen på 10 år!

Elin blev så taggad på vinteraktiviteter att hela eftermiddagen blev utomhus den med. I vår egna pulkabacke. Den där 1,5 meter höga!

Se dimman som driver in bakom Betty.

Jag provade stjärtlapp och drog med halva backen innanför...

Det ryktas även om utlandsresa för vår del. Svärfar fyller 60 i höst och önskar sig i present att få bada med sina barnbarn. I biljettpriset ingår barnbarnens föräldrar (som en extra flygskatt).

Tjej-grejer

Så är man inne på andra dagens arbete. Vansinnigt svårt att helt plötsligt anpassa sig efter en väckarklocka. Igår kom jag till jobbet strax efter nio! Idag något bättre, halv nio. Verkar som jag behöver tre dagar för att komma i fas, och imorgon är det ledig dag! Bara att börja om. Nästa dag som ligger i fas är på lördag!

Undrar om det är en tjej-grej det här med frukost. Betty sitter bara å petar på mackan och Elin brukar vara likadan. Själv kan jag fullkomligt kasta i mig mat 2 sekunder efter jag vaknat. Likadan är Dinkel, medan jag märkte i morse att Doris gärna vill ut och springa i 10 minuter innan hon kan äta.

Bettys kompis Clara åker till Thailand idag. Jag berättade det för Betty i morse och väntade mig kommentarer om poolbad, sol, mat etc. Men icke. Efter en kort stunds fundering; "Har hon Mimmi eller Hello Kitty på sin baddräkt?". Måste oxå var sån där tjej-grej...

Fixardagen!

Igår köpte jag en ny "vakthund" och en ficklampa till Betty. Hon ska lära sig att somna själv om kvällarna. Hon har en gång i tiden varit duktig på det, men sjukdomar, ledighet m.m. bröt det mönstret. Så nu är det dax att lära om igen. Det gick inte så bra igår, och går inte så bra nu heller, men skam den som ger sig.

Idag tänkte jag skulle vara stora fixardagen innan jobbets vassa tänder hugger tag i en igen. Hann inte ens ut ur toan innan Agneta och Torsten var här. En tidig födelsedagsfika (nr 2) med lunch. Strax efter de åkt kom Conny, Sara och lille William på besök för eftermiddagsfika. Dom stannade över en god fiskgryta. Fick jag något gjort..? Tre nya torkarblad och nytt bromslyse får duga.

Elin sitter bredvid och reflekterar:

"Tänk om Netten inte var så nätt. Undrar om hon skulle kallas Netten ändå?" med tanke på farmors betraktelse när vi besökte henne - "Jag har svårt att tänka mig Netten som farmor, hon är ju så smal".

Välkommen 2010

Tillbax igen. Efter några härligt avkopplande dagar i Uppsala. Besökte Frasse, Therese och Lykke, med bonusbesök av Robban, Elin, Albin och Sternta. Vidare till Samuel, Erika och okänd. Bio+öl med Ullis och Noonis, besök hos farmor och besök av mormor och morfar... visst sa jag att det var avkopplande!

Nyårsafton blev lika lugn och skön som förväntat. Elsie slog till med febertoppar på 40,3 och var därmed slappast av oss alla. Skumt nog ingen feber alls såhär dagen efter, och förkylningen verkar också väck. Hon var nog helt enkelt less på den och "rökte ut" den.

Idag, som enligt tradition ska vara soffläge med Ivanhoe, har varit årets mest produktiva (HAHA.. årets mest... haha... fattaru...). Skämtåsido, IKEA-frihet = monterings-skyldighet. Lampor och lådlås körde slut på skruvdragar-batteriet. 3 dagar till jobbstart, och första veckan är bruten vecka. Det är bara att tuta å köra. Kanske ska tjuvstarta med golvet uppe. 2010 får bli renoveringens år, och är i så fall varmt välkommen.