Det var tydligen "Hasa-loppet" på dagis. Jag hade hört det nämnas nån gång tidigare, men sånt finns det inte plats för en tidig, stressig tisdagsmorgon. När vi kom fram kastades Betty rakt in i handlingarna - på med nummerlapp! Hasa-loppet innebar att efter egen förmåga och på bästa sätt ta sig runt en snitslad bana. På skidor eller på annat sätt "hasa" sig fram. Det visade sig att även Räkans barn skulle vara med. Och där stod jag med tunna jeans och knappt vantar. Det hela slutade med att jag, tillsammans med tre halvt frustrerade fröknar, hasade runt tolv gråtande barn i pulkor, i famnen eller i övrigt på släp. Det var bara Elsie som höll humöret uppe. Av ren chock kanske.
Sen fick vi komma in en stund och värma oss. Elsie var helt lyrisk över alla lekkamrater och leksaker. Sam var där. Dom har träffats förut och kände igen varandra direkt. Han kom fram och hälsade - genom att som seden bjuder - peta i ansiktet och skratta. Elsie tog fasta på det och hälsade runt på några av dom andra barnen på samma isbrytande sätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar