torsdag 24 december 2009

God Jul

Så har det brutit sig in ännu en ogärningsman; Miss Öroninflamation. Jämrans osis! Och Fru Halsont har åkt in på isoleringen på grund av dåligt uppförande.

Alla sover, endast tomten är vaken... jag har varit ute i ladan och slagit in dom sista klapparna. Eller, dom enda klapparna faktiskt. Stereon är monterad där ute så jag hade julmusik på högsta volym och en julöl som sällskap. Njutningsfaktor: 5.

Nu är det snart dax för fika och Kalle Anka. Ska jag verkligen väcka dom andra tro...?

onsdag 23 december 2009

Skaderapport 091223-1742

Dagen kunde ha börjat bättre. En misstänkt blåskatarr, en halsont och två ögoninflamationer. Samtliga häktade på sannolika skäl misstänkta för infektering.

Efter läkarbesök kunde misstankegraden på Herr Blåskatarr skrivas ner till skäligen misstänkt. Han har släppts ur häkte i väntan på medicinsk utredning som väntas ta uppemot en vecka. Fru Halsont, som häktades med restriktioner, kan få restriktionerna släppta på grund av gott uppförande, men utredning pågår. Tvillingarna Ögoninflamation börjar däremot mer och mer likna ett nytt Lindome-fall; båda skyller på varandra och är på väg att släppas på fri fot. Misstankarna kvarstår dock i väntan på nya bevis.

P.S. Elin låter hälsa att eftersom hon troligtvis kommer tappa smaken till imorgon kommer hon äta upp sin andel julgodis redan ikväll... D.S.

tisdag 22 december 2009

Vilda fantasier

När Betty kom hem satte hon direkt ton på konversationen. Småfisarna fick bland annat en varsin kiwi till mellanmål. Betty lyckas då och då förväxla kiwi med avokado (orden alltså) och berättade:
- "Jag såg en film om en avokado hemma hos Clara. Den gjorde såhär (hon gnager lite och viftar med händerna). Den åt korv, makaroner, köttbullar, vatten och mjölk. Det var jättekul. Clara var rädd."
- "Men Betty", replikerade jag, "det där är ju en kiwi".
- "HAHA! Kiwi, med fil i, som heter filip. Näääää, så kan det ju inte heta. Jag vill ha banan istället."

Sen var det dax för vila. Vi la oss allihop i sängen. Betty förklarade att hon ville vila tre. Jag klämde då till med att vi skulle åtminstone vila fem. Efter tuffa förhandlingar kom vi fram till fyra. Vad handlade det om? Inte en aning. Men Betty vände sig om och såg ut att sova. Efter ca tio minuter satte hon sig upp, förklarade att nu hade hon vilat fyra och gick sin väg. Nästa gång måste jag försöka påbörja förhandlingen på högre siffror, vad nu det betyder.

Precis när Elsie var på väg att slumra in kom Betty och påkallade uppmärksamheten om ett stundade toalettbesök. Jag tyckte hon kunde klara sig själv. Men grinden till nedervåningen var stängd och toaletten uppe saknar pall. Det gick som det gick... vi får intala oss att eftermiddagsvilan inte behövdes idag, för småfisarna alltså, jag hade definitivt behövt det.

Sista dan

Jorå, det blev pulka igår. Men det var tydligen inget kul. Roligare var det att blåsa så det kom rök ur munnen. Hon låg där och frustade tills hon ramlade ur pulkan med en halv saltomortal och huvudet först. Då var det här med snö inget kul längre. Inget kul alls.

Kom att tänka på att idag är i praktiken sista dagen av min och Elsies tid ihop. Alltså ensamma, hemma, dagtid. Känns lite vemodigt faktiskt. Den 4:e januari börjar jag jobba, men den 25:e är jag tillbax igen Elsie. Då ska vi börja på dagis du och jag. Som nån slags examen kissade hon i toan i morse. Det drog ner stående ovationer.

Begreppet "titta" har nu nått sin fulländning. Ordet artikuleras klanderfritt, och pekfingret är så rakt det kan bli. Så nu ska man tydligen återupptäcka allt tillsammans med henne igen. Men man hör på tonfallet om det verkligen är nåt som det är värt att faktiskt titta på; en fågel, papperslapp, mugg etc. Då är det bara att rätta sig i ledet och... titta.

måndag 21 december 2009

Sömnmaraton

Vet inte om jag vågar skriva detta men... idag vaknade jag av att jag fick solen i ögonen! På årets mörkaste dag. Det måste vara nån form av rekord.

Det är nästan klarblå himmel och termometern visar -15. Nu är det lite trist att Betty är på dagis. Hade behövt hennes entusiasm för komma igång. Är nämligen fortfarande lite groggy av denna sömn-fiesta. Elsie försöker; kommer lommandes med "Max Blöja" och hoppar oroväckande glatt när jag läser "Max glad. Max kissar golvet". Men det funkar. Det sprider energi. En halv kopp slät till sen blir det pulka-burnout's så lukten av bränd snö sprider sig över hela Vallstena.

söndag 20 december 2009

Mmm... Mat

Skinkan är griljerad och köttbullarna rullade. P.g.a. några försiktiga protester på förra årets kryddning av köttbullarna blev det två sorter i år; en med ingefära och kryddpeppar, och den andra med spiskummin. Betty och jag rullade händerna varma. Elin har (som vanligt!) siktet inställt på godis. Idag blev det en kola till, och chokladbollar på eget recept (eller var det igår hon gjorde dom...). Middagen blev precis vad som lyser upp denna mörkaste tid på året; risgrynsgröt, skinkmacka och julöl. Mmmm...



Gran

En stadig frukost hos Bekkebråtens la grunden för dagens strapatser. Vi hade pratat med bonden om att ta en gran på hans mark. Han bor en par kilometer bort så vi packade matsäck och började gå... och vände efter 200 meter. Vi kom på att vi aldrig skulle orka släpa hem oss själva, två trötta barn och en gran.

Elin har vid flera tillfällen gnällt avundsjukt på att vi andra får vara hemma och leka i snön när hon jobbar. Hon har laddat hela veckan på allt snökul hon ska ha denna helg, så nästa idé var att bege sig in i grannens skog och sno en gran. Kul litet snö-äventyr. Elsie hade somnat så jag stannade kvar och lekte plogbil, medan jag såg Elin pulsa iväg i den knähöga snön med Betty efter i pulkan.

Efter cirka 40 minuter hörde jag visslingar från åkern. Det var Elin, påtagligt rödflåsig, med Betty på ryggen och pulkan på släp. Betty var kall och trött, men Elin nästan än mer taggad. Denna ur-quinna och snögudinna. Hade hon haft en oxe med sig hade hon nackat den, tömt på inälvor och byggt en bivack för att värma sig och sitt barn. Nu blev det varm choklad på parkeringen istället.


Och granen då? Enligt uppgift är den huggen men övergiven. Elin påstår att hon ska hämta den efter mörkrets infall så inte grannen kommer ut med hagelbössan...

lördag 19 december 2009

1 år

Hurra hurra för Elsie idag. Tänk att man kan lyckas väcka en 1-åring på morgonen med skönsång. Hon såg mäkta förvånad och glad ut. Och massor av paket fick hon. Storasysters flinka fingrar var mycket hjälpsamma. Ibland kanske lite för hjälpsamma! Sen kom mormor, morfar, Åsa och Jimmy på tårtkalas. Ännu mera paket.

Nu snöar det pingisbollar i kubik. Helt vansinnigt. Läste på väderleksrapporten på klart.se att det ska bli plusgrader den 23:e så blasken ligger härligt blöt lagom till julafton. Gud vad jag är besviken på Köpenhamnsmötet. En vit jul hade väl inte vart så svårt att klubba igenom. Eller är det kanske Pohlman man ska gnälla på som vanligt. Han har tydligen ett finger med hos dom på klart.se.

Nu ska vi bara göra eftermiddag och sen avfärd mot Bekkebråtens. Det ska bli lite av ett avskedspartaj då dom flyttar till Stockholm efter nyår. Så vi slår på stort och sover kvar.


fredag 18 december 2009

Betty Spaghetty

Nyss hemkomna från ett kaosartat Visby city. Julskinkan är införskaffad. Som alla andra dagar när vi kommer hem rusar Betty in på lekrummet. Dagens danspass stundar. På stereon skrålar "Betty Spaghetty". Det är nån slags gladpop som just nu är "da shit". Om jag redan nu börjar ledsna på musiken från barnrummet, hur ska det då gå om 10-15 år...?

Apropå musik. Har ni lyssnat på musikhjälpen på P3? Vem som helst får för 50 spänn önska en låt. Det bevisar bara en sak; P3:s musikproducenter är i sin iver att sända ut det senaste helt värdelösa. Jag har aldrig hört så bra musik på radion som denna vecka. Jag och Elsie satt och diggade till Dio's Holy Diver in till stan. Den har nog aldrig spelats dagtid på P3 förut.

Nu har jag fått höra från två från varandra oberoende dagiskällor att det blir tufft att börja dagis på vintern och inte kunna gå. Då får man kräla runt i snön vilket ju kan bli lite kallt. Så nu är det hårdträning som gäller. Har liksom inte lagt manken till på samma sätt som med Betty. Orättvist så det förslår. Men det är väl vad syskon är till för; att lära sig orättvisa.

I väntan på nattens dom

Igår försökte jag som vanligt förneka bort det. Och som vanligt fungerade det inte. Nu går jag lös på te och alvedon istället. Halsont bär djävulens sigill. Kanske är det Elsie som har smittat mig. Jag menar, jag har ju inte träffat så många andra. Hon kanske har haft ont i halsen hon med, och inte alls skrikit för ingenting som jag ibland får för mig. För nånting är det ju alltid. Igår kväll var det VM i att inte somna igen. Hon och jag låg på soffan. Och efter att hon fyllt hela rummet med metangas till den gräns att jag inte ens vågade tända en tändsticka, förstod jag att hon kanske besväras av något! Nu sitter vi på toan, har gjort så senaste halvtimman, i väntan på nattens dom. För jag tror inte att ICA:s upngo har vad som krävs....

"Innovation är nödens barn" (gammalt djungelordspråk). Bäbisgröten är slut så Elsie fick havregrynsgröt i morse. Mortlade havregryn (Elins tips). När jag såg den gråa geggan jag kokat ihop fick jag verkligen anstränga mig för att hålla min. Hennes tunga kanaliserade smakupplevelsen rakt ut genom varje ansiktsmuskel. Och efter att ha gått igenom hela känsloregistret bestämde hon sig för att det nog var gott. Men var det varken mjölk eller lingonsylt med på skeden kom det ut igen.

torsdag 17 december 2009

Fortfarande snökaos

Betty tjatade. Hon skulle bygga två snögubbar och åka pulka. Å jag förstod att om vi inte ska bli helt insnöade måste jag ut å skotta. Sagt å gjort. Vi svidade om. Betty skrek i vild förtvivlan när hon inte ens fick upp ytterdörren. Och jag fick ta i betydligt för att mota bort drivan som blåst upp. Nästa skräckupplevelse blev "snö i ögonen". Av skriken och gråten att bedöma kan det nog likställas med dödsångest! Hon var ute exakt 38 sekunder, sen fick hon sätta sig i bilen.

Jag erkänner när jag har fel. Och jag hade fel angående Elins skottningsfärdigheter. Vallen ut mot vägen var åtminstone 70cm djup och hon hade skottat en förträfflig ränna rakt igenom. På morgonen. I mörkret. Eloge. Den hade givetvis yrt igen nu, men jag såg spåren av den så det var bara att göra samma sak igen. Den där Murphys "lagen om alltings jävlighet" får man ju ofta smaka på. Men att plogbilen kör förbi och täpper till utfarten när man precis skottat klart är mer en "självklarhet" än "jävlighet" vad det verkar.

Så varför var jag så noga med att skotta då? Jo, igår tog jag en äventyrsfärd till Martebo och köpte en ny bilstol till Betty som Elin ropat in på Tradera. En färd som i vanliga fall tar kanske 20 minuter tog igår kväll 45 minuter! Det är nämligen så att Elsie får inte plats i sin stol med vinteroverallen på. Och ska vi ut och åka idag (vi har flera ärenden) måste vinteroverallen på, så kallt är det. Så det enda att göra var att skotta rent, köra in Volvon i garaget och montera om alla stolar. Nu ska Elsie alltså sitta i Bettys stol och bort med Babyskyddet i fram. Således kan jag och min kära fru sitta bredvid varandra igen. Mysigt.

Snökaos

"Inatt var jag och Fia i Thailand. Vi badade och hoppade. Sen kastade hon upp mig i luften och tog emot mig. Hon är stark hon. Och det fanns inga hajar." Så inledde Betty frukosten idag. Det visade sig att även farmor, farfar och Elsie var med. Men mamma och pappa låg hemma och sov. Mysigt att få ta del av drömmarna som man väcks av mitt i natten tycker jag. För det där med hajen vållade nog lite sömnproblem.

Ute är det total snökaos. Och det verkar bara bli värre. Snöflingor stora som pingisbollar yr i stormbyarna. Hela dagordningen är därmed åt fanders. Jag ser att Elin har skottat! Och om hon var tvungen att ta till skyffeln tidigt på morgonen för att ta sig igenom drivorna, så tror inte jag att jag lyckas med ett barn under varje arm. Eller klara å klara. Klart jag skulle det. Men jag tänker på barnen ;-) Hursomhelst kommer nog min omvärdering av snöns förträfflighet att tidigareläggas.

Av allt att tänka på när man har hus är nog sophanteringen det svåraste. Hushållssopor, kompost, tidningar, papper, plast och metall. Allt hämtas, och vid olika tillfällen. Att överhuvudtaget reflektera över att det är torsdag i morgonförvirringen är svårt, och att förstå att det är varannan torsdag är smått omöjligt. Idag är det varannan torsdag och jag såg att sopbilen stannade utanför oss. Har man då inte ställt fram de sopor som ska hämtas kör de helt sonika vidare. Men inte om det är grannen som kör!! Han hoppade ut. Pulsade fram till tunnorna och BAR dom ut på vägen. Det kallar jag vardagshjälte.

onsdag 16 december 2009

Mer pappa. MER!

Nä, jag börjar tvivla på det här med att handla på nätet. Öppet köp, javisst, men det skulle kosta mig 405 spänn att skicka tillbaks TV-skiten (den heter så nu). Vi har beslutat att ta vägarna förbi butiken när vi åker upp mot Uppsala. Jag ska ha tillbaka pengarna, och en ursäkt för att dom säljer sånt skräp.

Vilken miss jag gjort! Elinor ringde tidigare och undrade vart vi var. Det är Elsies BVC-sköterska. Det är en medelålders tant, så det var bara att koppla på den "vanliga" retoriken. Och när samtalet led mot sitt slut var hon väldigt nöjd och glad över att kunna erbjuda oss en ny tid måndag nästa vecka. HA. (Har jag sagt att jag nu läst ut Henrik Fexeus "Konsten att läsa tankar". Så passa er...;)

Jag har börjat omvärdera snön. Det är ju faktiskt kul. Lika säkert som att jag kommer göra en omvänd omvärdering nånstans i månadsskiftet januari/februari. För det där med att Elin skulle skotta vet jag inte ens om det är värt att ta upp till diskussion...


Vi byggde upp en liten extra kulle på fornlämningen.

Mer pappa... MEEEEER!

Vilken besvikelse

En sån besvikelse. Det var länge sen jag var såhär besviken. Igår tog jag med mig småfisarna till Slite och släpade hem den nya TV jag beställt som en familjejulklapp. En mindre variant med inbyggd digitalbox och DVD som skulle sitta på väggen i sovrummet. Så jag beställde även med ett väggfäste.

Igår kväll började jag med att konstatera att väggfästet inte passade på TV:n. Måtten stämde men TV:ns idiotiska utformning på baksidan gjorde att det inte passade. Jaja tänkte jag, det går att fixa en annan. Packade upp TV:n och ställde den istället på ett bord och kopplade in alla kablar. Ingen bild. Jag hade givetvis testat innan med en digitalbox att det skulle fungera. Men den här TV:n lät meddela att signalen var alldeles för klen. Kopplade in den andra boxen för att kolla igen; klockren bild. Men hur jag än försökte med TV:n fick jag inte in annat än 4:an väldigt hackigt.

Morgonen har alltså tillbringats med att packa ner alltihop igen. Skiten ska tillbaks. Och jag som hade tänkt stoltsera med en bild här där hela familjen låg och mös i sängen med julkalendern på TV. Härmed skulle jag vilja boka en "TV-handlar-karta" över Uppsala.

...

Betty är rolig hon. Hon kan se vad som helst i vad som helst. Hon sitter å äter på en pepparkaka, och helt plötsligt liknar den tydligen en trosa! En liten tugga till och det blev en elefant. Hon är rastlös och vill ut i snön. Vi ska tydligen bygga två små barnsnögubbar åt pappa snögubbe.

tisdag 15 december 2009

Snöskoj

När jag hämtade Betty på dagis i dag (med Elsie på armen) välkomnade dagisfröken direkt med "och här kommer den där lille som häller ut pappas frukost på golvet!". Visade sig att Betty hade skvallrat om hur Elsie hade hällt ut min frukostfil. Det händer tydligen ofta. Att Betty skvallrar alltså. Läge att verkligen börja tänka efter vad man säger och gör!

Och det visade sig att det kan ju faktiskt vara kul med snö...

...och det kan bli ännu roligare

Som tröst till er alla kan jag meddela att Elsies humör börjar tyna något.

Snö snö snö

Det toksnöar ute. Vet inte riktigt hur jag känner för det. Pulka fram=kul, snöskyffeln fram=mindre kul. Undrar just om det verkligen är min uppgift att skotta snö när jag är hemma och tar hand om barnen. Eller vad säger ni genus-experter? Jag har t.ex. i många år försökt lära Elin att byta däck på bilen, men hon vägrar (men olika ursäkter varje år). Men idag har jag, efter mycket övertalning, i varje fall lyckas få henne att åka och besikta bilen!

Vilket härligt luciatåg vi fick se igår. Kallt och stämningsfullt. Efteråt bjöds det som vanligt på glögg, pepparkakor och kaos. Många föräldrar som vill stå längst fram! Men jag slogs, armbågades och härjade bara för att kunna leverera dessa bilder till er. Håll till godo.



Ny adress

Kolla adressfältet i din browser. Det ska nu stå "http://blog.billas.se". Jag slog på stort och infogade bloggen där istället. Den gamla fungerar fortfarande, men använd gärna denna istället. blog.billas.se

måndag 14 december 2009

Fixat filmspelare

"Säg det trötta barn som håller ögonen öppna" (gammalt djungelordspråk). Elsie slog huvudet på kudden för ca 1,5 timma sen och sover än. Det gav mig en liten lucka att fixa en riktig "videospelare" för att kunna spela upp filmsekvenser på sidan. Kolla in detta tidigare inlägg och se om/hur den fungerar. Funkar det så finns potential för fler filmer här.

Lucia

Luciadagen började mycket trevligt. Blev väckt av en lucia, en tärna och en liten tomte som sjöng luciasånger. 5:e året i rad sa Elin (olika uppsättningar dock) och jag blir lika överraskad varje gång.

Sen fick Elsie spel igår kväll igen. Grät sig till sömns runt 21:30. Stackars Betty blir så bekymrad så hon inte heller kan somna. Själv tänkte jag att när hon somnat så sent borde det kunna bli en härlig sovmorgon och låg uppe och kollade film på TV - revelj 06:30! Så här sitter man, trött, kolsvart ute och ett hånfullt piggt barn bredvid.

...

För en liten stund sedan la Elsie en liten papperslapp i en glasskål. Sen tittade hon lite chockat på mig och när jag nickade uppmuntrande började hon skratta frenetiskt och la en brakskit. Hon kan ju faktiskt slänga lite gjädjestänk i smolkbägaren. Nu åker den där papperslappen i och ur skålen under glada tillrop. Träning träning. Senare idag ska vi fortsätta träna på att gå. Snart så...

...

Ahhh.... nu börjar det ljusna ute (klockan är 8).... det SNÖAR! Marken är ju helt vit! Kan bli fint till luciatåget på dagis senare idag.

lördag 12 december 2009

Kyrkobesök

Ikväll har vi varit i Norrlanda kyrka för att höra Elin och hennes kör sjunga luciasånger. Men det var på det berömda håret kan man säga. 18:00 skulle det börja och jag märkte redan i hallen att detta blir tajt. Väl framme var det kolmörkt och jag råkade parkera ute på en äng bredvid den riktiga parkeringen (det stod faktiskt andra bilar där). Lerigt och kallt. När vi närmade oss kyrkan så slog tydligen klockan 18 prick för kyrkklockorna drog igång. Maffigt tycket jag, lite läskigt tyckte dom andra två. Och inte såg jag någon dörr i mörkret. Så där virrade vi runt kyrkan, i den svarta natten, med kyrkklockorna dånande. Häftigt tyckte jag, Betty började darra på underläppen "vart är dörren pappa".

Tillslut hittade jag en port men den var låst. Samtidigt hörde vi att dom började sjunga där inne. Då brast det för Betty, vi var utelåsta och där inne sjöng mamma. Men som tur var hörde en farbror mitt desperata bankande mellan två låtar. Vi hamnade givetvis längst bak. Lika bra tänkte jag som har småfisarna med. Men underskatta aldrig dessa två änglar som försökte lyssna till musiken medan andra barn sprang runt och härjade. Efter konserten var det kaffe/saft och lussebulle i byggdegården. Knökfullt. Folk är verkligen engagerade här.

När vi kom hem ville Betty prova sin luciadress. På måndag smäller det på dagis.

fredag 11 december 2009

Sova? Nej tack!

Dagisprocessen fick ett litet, men hanterbart, bakslag idag. Start var tidigare satt till 11:e januari men blev idag ändrat till den 25:e. Vi ska försöka pruta ner det till den 18:e. Det får (sen Thailandsresan den självklara) prutmästaren Elin sköta. Själv ska jag fundera på hur jag ska knäcka för min arbetsgivare att jag kan börja fört runt den 5:e februari, efter att ha planerat hela våren efter att jag skulle komma tillbaks den 4:e januari!

Ganska intressant att jämföra tidslogik mellan en 3-åring och en 1-åring. För 3-åringen är allt som varit=igår, allt som händer nu=idag och allt som kommer hända=imorgon. För 1-åringen finns inget annat än "nu". Läggningsprocessen har tydliga inslag av dödsångest för tillfället. Fia och morsan har tjingat barnvakt till nästa Uppsalavistelse och till er vill jag önska lycka till ;-)

torsdag 10 december 2009

Julstök

I morse tog vi en promenad för att reka pulkabacken. Backe å backe, mer en kulle, eller förhöjning kanske. Det är nån gammal försvarsanläggning som är cirka 3 meter hög, högsta punkten i Vallstena! En vacker promenad i ett vintergrönt, dimmigt, grådassigt väder. Har höga förhoppningar att dom åtminstone klubbar igenom en vit jul åt oss där nere Köpenhamn.

När vi var till affären för att köpa mera papper (bara papper, inget annat!) hittade Betty pepparkaksformar av Bamse och hans vänner. Efter Thailandsresan har Bamse blivit lite av en husgud för vissa av oss, så att inte köpa dem var inte ett alternativ. Givetvis blev vi ju även tvungna att köpa pepparkaksdeg. Ha, en perfekt hållhake på Betty "ingen eftermiddagsvila, inget pepparkaksbak". Hon sov som en stock. Så det var bara att leta fram stora kaveln...



Färdiga.


"Man måste ta iiiiii"




Betty, Lille skutt och Bamse.




Mmm vad gott.





...tittut under tiden.




Elsie lekte...





TITTUT

En torsdagsmorgon

Fick ju läsa om en onsdagsförmiddag igår, så nu kan du få höra om en torsdagsmorgon. Vi gick upp lite tidigare idag för att försöka få ordning på mat- och sovtiderna. Skulle försöka äta frukost något tidigare än vanligt.

Vi var alla samlade i köket och frukosten nästan klar då jag hör ett rassel mot golvet. Lät nästan som ett helt pussel som slängdes ut. Men det var inget pussel. Det var Elsie som hade fått tag på min välfyllda tallrik fil+cornflakes. Puh. Jag brukar kunna förutse sånt, och när jag ställde dit tallriken stod en stol för så inga småfingrar skulle nå. Men den stolen hade storfisen nu dragit iväg till köksbänken där hon skulle "smöra" sin macka.

Tur att man har katter. Dom kom farande och satte till verket som små hushållsrobotar. Tills jag kom på att katter inte kan ta laktos nåt vidare. Bort med dom, här måste torkas upp. Dessvärre bara en snutt hushållspapper kvar så jag går att hämta toapapper. Slut. Hur är det möjligt? Jag trodde vi hade inbyggt varningssystem för sånt; tjejer. Dom brukar ju skrika sig hesa i falsett vid minsta tecken på att toapappret börjar sina. Puh.

När väl all fil var uppe hade Betty smörat klart sin macka, min macka och halva köksbänken. Frukosten blev inte ett dugg tidigare än andra mornar. Bättre lycka imorgon kanske. Nu får vi skynda oss ut innan nån blir bajsnödig.

(P.S. Kanske skulle tipsa Samuel om denna blogg, eller är det taskigt? D.S.)

onsdag 9 december 2009

Jul i Uppsala

Nu är båten bokad.
Visby - Nynäshamn 26/12 08:05 (är i Uppsala kanske runt lunch)
Nynäshamn - Visby 30/12 11:05

Vi sitter som bäst och planerar Stockhomsbesök, biobesök m.m. och kommer att vara i behov av barnvakt. Först till kvarn...

Trötta

Elsie är nu i skiljelandet mellan förmiddagsvilans vara eller icke vara. För trött för att vara vaken, för pigg för att sova. Förstår det inte riktigt för det sägs ju att barn växer när de sover, och växer gör hon. Om nätterna snittar hon 6 deciliter! välling. Så hon borde ju vilja sova. Lägg därtill en halvtrött och grinig Betty som börjar bli less på att hon inte får vara på dagis och leka så har du våran onsdagsförmiddag.

Häromkvällen satt jag och Betty och tittade på TV när det var nåt inslag med Bounce. Hon satt djupt försjunken i beundran vad det verkade. Om det är det eller det faktum att dans är ett stående inslag på dagis låter jag vara osagt, men igår kväll fick jag se detta:




Jag blev tvungen att klippa filmen ungefär halvvägs då filen annars blev för stor. Originalet kan man få se vid annat tillfälle! Jäkligt trixigt att lägga upp oxå om man inte (som jag) vill dela filmen med hela världen genom YouTube eller liknande. Tryck på Play och vänta tills den har buffrat klart.

EDIT: Jag har nu fixat en riktig "spelare" för att spela upp filmsekvenser så nu kan jag lägga upp fler.

tisdag 8 december 2009

Trägen vinner!

Hela förmiddagen gick åt att ringa Yvonne, Maud, Irene, Annelie och Marie. Samtliga administratörer inom barnomsorgen, och samtliga medelålders tanter! Jag har lärt mig mycket om hur barnomsorgen är uppbyggd på Gotland med "upptagningsområden" m.m. Uppdraget var att
1. Få Elsie till en förskola i Visby
2. Få Elsie till en förskola som ligger mellan Vallstena och Visby
3. Kolla möjligheten att flytta Betty till den förskola där Elsie får plats.
Det gick inget bra. Överallt var det "fullt" eller "jag ska höra med rektorerna". Men jag ska nu avslöja hemligheten hur man stryker medelålders administratörs-tanter medhårs och därmed får sin vilja genom; skapa en snyfthistoria, och sprid den mellan alla tanter. Men det viktigaste är att vara överdrivet trevlig och förstående. T.ex. på "Du måste förstå att det är fullt och inget jag kan göra" kan man svara "Jag förstår det, i din situation hade jag känt likadant". Prova ska du få se, det är ett under vad en sån enkel replik kan öppna dörrar.

Och dörrarna öppnades, på vid gavel. När jag hämtade Betty på dagis hade mina snyfthistorier spritt sig ända till dagisfröknarna (som ju är tanter). Och en snyfthistoria är aldrig så kraftfull som när den når fram 'på andra vägar'. Där tog det tydlig skruv och vips. På väg hem från dagis ringde telefonen och en mycket trevlig Yvonne (administratör) ringde för att meddela att de på Räkan (småbarnsavdelningen på Forellen där Betty går) har beslutat att ta in ett extra barn till våren; Elsie.

måndag 7 december 2009

Dagisproblem

Elsie får inte plats på samma dagis som Betty. Hon har blivit erbjuden en plats i Gothem. Ligger ca 1,5 mil österut (åt helt fel håll). Kan bara sammanfattas med ett ord; katastrof. Vi har några olika krisplaner, bl.a. en som innebär att Betty får flytta med, en annan att iskallt vänta ut kommunen, en tredje att flytta hela familjen. Prio 1 är i varje fall att Elsie och Betty så långt det är möjligt ska få känna tryggheten av varandras närvaro under dagarna. Detta blir nog julhelgens största nöt att knäcka.

Efter vi hämtat Betty på dagis idag tog vi en tur på stan. Lite julklappsbestyr. Vi firade sen de lyckade inköpen på Café med jos och lussebulle. Vi satt så till att Betty såg entrén medan jag satt med ryggen mot. Rätt vad det är hör jag Betty:
- "TITTA PAPPA..." och pekar.
Jag vänder mig om och ser att in kom en äldre herre, cirka 70-75 år, propert klädd, en snygg käpp och till synes vara från centrala Afrika. Jag kände hur oron växte i mig inför vad som skulle kunna hoppa ur hennes mun härnäst.
- "VAD GAMMAL HAN ÄR".
Olämpligt javisst, men i sammanhanget ganska harmlöst. Hon sa det tillräckligt högt för att borden runt omkring hörde, men inte han. Jag tittade på Betty med en blick som beskrev det olämpliga i vad hon sagt, men hon såg bara väldigt fundersam ut. Och efter en liten stund:
- "Han har nog ätit hamburgare".
Jag tittade igen för att se spår av nån McDonalds-flagga/påse etc, men ingenting. Så jag var ju tvungen att fråga varför hon trodde det.
- "Han har ju målat sig i ansiktet".
Där kom det! Jag vet inte om tanterna bredvid förstod vad hon menade men dom satt och fnissade hysteriskt. Om Du inte förstod kan jag förklara att de få gånger vi varit på McDonalds har barnen erbjudits ansiktsmålning i form av pirat, katt m.m. Kanske därför hon inte riktigt förstod och fortsatte mala på.
- "Men han är ju bara brun. Jättebrun. Inte katt".
Hon har ju sett/träffat mörkhyade människor förut, varför nu? Men så kom jag på det. Jag hade hamnat mitt i en sketch. Tittade på farbrorn igen, visst skulle det kunna vara en målad Johan Ulveson, och Betty var nog lite lik Ulla Skoog och själv kände jag mig som en förvirrad Claes Månsson som försökte förklara hur det låg till. Puh.

lördag 5 december 2009

Vad tyst det blev

I morse kom "Moffa" och hämtade Betty. Hon ska sova över där så hon och jag packade ett lite sova-över grejer i en väska. Oj vad spännande. Sen slängde jag in barnstolen på passagerarsidan i morfars veteran-volvo och satte Betty där. Gösses så spännande! Hon fick även en tablettask som färdmuta och lyckan var total.

Men vad tyst det blev. Det var länge sedan jag hörde sådan tystnad. Bara Elsies försiktiga frustande när hon kröp omkring hördes. Jag blev tvungen att slå på radion.

Mot eftermiddagen lyckades jag söva Elsie i vagnen och backade in bilen i garaget. Där utförde jag ett däckbyte så snabbt att formel 1 stallen skulle bli avundsjuka. Dessutom helt ljudlöst!

Elsie har nu nästan försovit sig i detta ljudtörstande hus så middagen blir alldeles försenad. Kanske ska gå direkt på lite TV-mys istället. Dessvärre äter ju inte Elsie varken godis eller chips så det blir mycket till mig... och inget till Elsie, nä jag får nog laga lite mat ändå.

fredag 4 december 2009

Det gör ont när knoppar brister...

...och på Elsie verkar det vara komplett förfall just nu. Haft maginfluensa; magen är inte riktigt återställd. Står och går; träningsvärk? En tand precis igenom, den andra bubblar under huden; smärta? Bara att välja. Sömn är hur som helst ingen favoritsyssla just nu. Mellan 02:00 och 05:30 inatt utspelade sig Vallstenamästerskapen i sängbrottning. Elsie vann.

Det gäller bara att försöka hitta det roliga i allt, det där som man kommer tänka tillbaka till och skratta åt om sådär 1-2... 100 år. Jag letade och letade, så i morse fann jag det. Elsie är nämligen väldigt förtjust i katterna. Och hon vill väldigt gärna prata med dom, på deras språk. Mjauiou typ. Hon ser även alltid glad ut när hon ser en katt. Så när vi låg där och försökte vila förmiddag. Elsie var i vanlig ordning i upplösningstillstånd. Skrek i vild förtvivlan och ett ansikte förvridet i gråt. Då kom Dinkel. Mitt i skriket växlar hon över till nån slags jamande och ser jättelycklig ut i ungefär 2 sekunder, sen tillbaka till jordens undergång igen. Sådär höll hon på ett tag; 5 sekunder skrik, får syn på katten och så 2 sekunder lyckligt jamande, 5 sekunder skrik osv. Såg väldigt kul ut faktiskt.

torsdag 3 december 2009

Julpyssel

Elsies förkylning är tillbaka i full styrka. Liksom hostan. Och hon skyr hostmedicinen som pesten. Tur då att hon har en förstående storasyster som sympatihostar med kommentaren "jag har också hosta, och jag kan ta meducin... jag är jätteduktig... pappa... (host host)".

Idag har vi julpysslat hela förmiddagen. Tänkte vi skulle göra sådana där fräcka hjärtan som man flätar ihop. Hittade mall och beskrivning på nätet, bara att skriva ut och sätta igång. Men vad i hel...te! Har helt för mig att man satt och massproducerade såna i ettan. Efter en halvtimma var jag redo att ge upp, men Betty höll humöret uppe och tillslut fick vi ihop en. Sen gjorde vi vikkort istället, typ påskkort fast med en gran istället för en kyckling.

Newsflash; Elsie står nu utan stöd på helt eget bevåg. Oftast ramlar hon tillslut, men en 10 sekunder brukar det kunna bli. Inga egna steg ännu. Kanske måste kontra med nån Betty-grej oxå... hon går och pallar mandariner ur fruktskålen hela tiden. Man kan hitta högar av skal lite var stans.

Just nu är det vilostund. Hade fullt sjå att ta mig därifrån, underst i en hög av sovande barn och katter. Men jag ska städa, röja, sanera, och förbereda eftermiddagens aktiviteter...

onsdag 2 december 2009

Lite oflyt

Tycker nog att jag haft lite oflyt idag. En massa smågrejjer som att jag skulle byta till vintersulor på Opeln samtidigt som Elin och barnen tog Volvon till affären, och vart låg domkraften? I Volvon så klart. Tänkte montera en list men hittade inte den borr jag behövde. Gick ut för att kratta de sista löven, bara för att upptäcka att solen precis börjat gå ner.

Jaja, alla mår bra nu i alla fall. Och i morgon får jag en heldag själv med småfisarna, känns som det var ett tag sen sist. Betty tyckte vi kunde ta den där Tigerjakten imorgon, iallafall.

tisdag 1 december 2009

På banan igen

Nu är vi definitivt på banan igen. Alla har just slängt i sig en full middag. Härligt. En övertand tittar fram hos Elsie, och den andra är på G vilket tydligen smärtar lite, och hennes förkylning är tillbaks, så nu börjar jag känna igen henne.

Nu sitter vi i vild förväntan på julkalendern (såg den förvisso i morse oxå, men det var lite luddigt då). Vi har ju givetvis missat att köpa en kalender åt Betty, så Elin tillverkade en egen åt henne idag. Tvivlar på att det kommer duga.

Åt rätt håll

Knack, knack. Tvi tvi tvi. Break-a-leg och allt vad det heter, men jag tror vi är på banan igen. Igår kväll åt vi faktiskt MAT allihop. Och vi fick alla behålla den... nu jäklar ska här drickas glögg!

Mitt största bekymmer just nu är hur jag ska hinna komma i form, med utspänd och hungrig mage, till julbordet på fredag.