Gran

En stadig frukost hos Bekkebråtens la grunden för dagens strapatser. Vi hade pratat med bonden om att ta en gran på hans mark. Han bor en par kilometer bort så vi packade matsäck och började gå... och vände efter 200 meter. Vi kom på att vi aldrig skulle orka släpa hem oss själva, två trötta barn och en gran.

Elin har vid flera tillfällen gnällt avundsjukt på att vi andra får vara hemma och leka i snön när hon jobbar. Hon har laddat hela veckan på allt snökul hon ska ha denna helg, så nästa idé var att bege sig in i grannens skog och sno en gran. Kul litet snö-äventyr. Elsie hade somnat så jag stannade kvar och lekte plogbil, medan jag såg Elin pulsa iväg i den knähöga snön med Betty efter i pulkan.

Efter cirka 40 minuter hörde jag visslingar från åkern. Det var Elin, påtagligt rödflåsig, med Betty på ryggen och pulkan på släp. Betty var kall och trött, men Elin nästan än mer taggad. Denna ur-quinna och snögudinna. Hade hon haft en oxe med sig hade hon nackat den, tömt på inälvor och byggt en bivack för att värma sig och sitt barn. Nu blev det varm choklad på parkeringen istället.

Och granen då? Enligt uppgift är den huggen men övergiven. Elin påstår att hon ska hämta den efter mörkrets infall så inte grannen kommer ut med hagelbössan...