Fortfarande snökaos

Betty tjatade. Hon skulle bygga två snögubbar och åka pulka. Å jag förstod att om vi inte ska bli helt insnöade måste jag ut å skotta. Sagt å gjort. Vi svidade om. Betty skrek i vild förtvivlan när hon inte ens fick upp ytterdörren. Och jag fick ta i betydligt för att mota bort drivan som blåst upp. Nästa skräckupplevelse blev "snö i ögonen". Av skriken och gråten att bedöma kan det nog likställas med dödsångest! Hon var ute exakt 38 sekunder, sen fick hon sätta sig i bilen.

Jag erkänner när jag har fel. Och jag hade fel angående Elins skottningsfärdigheter. Vallen ut mot vägen var åtminstone 70cm djup och hon hade skottat en förträfflig ränna rakt igenom. På morgonen. I mörkret. Eloge. Den hade givetvis yrt igen nu, men jag såg spåren av den så det var bara att göra samma sak igen. Den där Murphys "lagen om alltings jävlighet" får man ju ofta smaka på. Men att plogbilen kör förbi och täpper till utfarten när man precis skottat klart är mer en "självklarhet" än "jävlighet" vad det verkar.

Så varför var jag så noga med att skotta då? Jo, igår tog jag en äventyrsfärd till Martebo och köpte en ny bilstol till Betty som Elin ropat in på Tradera. En färd som i vanliga fall tar kanske 20 minuter tog igår kväll 45 minuter! Det är nämligen så att Elsie får inte plats i sin stol med vinteroverallen på. Och ska vi ut och åka idag (vi har flera ärenden) måste vinteroverallen på, så kallt är det. Så det enda att göra var att skotta rent, köra in Volvon i garaget och montera om alla stolar. Nu ska Elsie alltså sitta i Bettys stol och bort med Babyskyddet i fram. Således kan jag och min kära fru sitta bredvid varandra igen. Mysigt.