Ikväll har vi varit i Norrlanda kyrka för att höra Elin och hennes kör sjunga luciasånger. Men det var på det berömda håret kan man säga. 18:00 skulle det börja och jag märkte redan i hallen att detta blir tajt. Väl framme var det kolmörkt och jag råkade parkera ute på en äng bredvid den riktiga parkeringen (det stod faktiskt andra bilar där). Lerigt och kallt. När vi närmade oss kyrkan så slog tydligen klockan 18 prick för kyrkklockorna drog igång. Maffigt tycket jag, lite läskigt tyckte dom andra två. Och inte såg jag någon dörr i mörkret. Så där virrade vi runt kyrkan, i den svarta natten, med kyrkklockorna dånande. Häftigt tyckte jag, Betty började darra på underläppen "vart är dörren pappa".
Tillslut hittade jag en port men den var låst. Samtidigt hörde vi att dom började sjunga där inne. Då brast det för Betty, vi var utelåsta och där inne sjöng mamma. Men som tur var hörde en farbror mitt desperata bankande mellan två låtar. Vi hamnade givetvis längst bak. Lika bra tänkte jag som har småfisarna med. Men underskatta aldrig dessa två änglar som försökte lyssna till musiken medan andra barn sprang runt och härjade. Efter konserten var det kaffe/saft och lussebulle i byggdegården. Knökfullt. Folk är verkligen engagerade här.
När vi kom hem ville Betty prova sin luciadress. På måndag smäller det på dagis.
Lilla skruttan så söt hon är. Hoppas vi kan skypa med lilla tärnan./mor
SvaraRadera