Det gör ont när knoppar brister...

...och på Elsie verkar det vara komplett förfall just nu. Haft maginfluensa; magen är inte riktigt återställd. Står och går; träningsvärk? En tand precis igenom, den andra bubblar under huden; smärta? Bara att välja. Sömn är hur som helst ingen favoritsyssla just nu. Mellan 02:00 och 05:30 inatt utspelade sig Vallstenamästerskapen i sängbrottning. Elsie vann.

Det gäller bara att försöka hitta det roliga i allt, det där som man kommer tänka tillbaka till och skratta åt om sådär 1-2... 100 år. Jag letade och letade, så i morse fann jag det. Elsie är nämligen väldigt förtjust i katterna. Och hon vill väldigt gärna prata med dom, på deras språk. Mjauiou typ. Hon ser även alltid glad ut när hon ser en katt. Så när vi låg där och försökte vila förmiddag. Elsie var i vanlig ordning i upplösningstillstånd. Skrek i vild förtvivlan och ett ansikte förvridet i gråt. Då kom Dinkel. Mitt i skriket växlar hon över till nån slags jamande och ser jättelycklig ut i ungefär 2 sekunder, sen tillbaka till jordens undergång igen. Sådär höll hon på ett tag; 5 sekunder skrik, får syn på katten och så 2 sekunder lyckligt jamande, 5 sekunder skrik osv. Såg väldigt kul ut faktiskt.