Alla snorbubblor till trots så försöker hon i varje fall hålla humöret uppe. När vi åt frukost la hon en lite brödbit uppe på pipmuggen och skrattade hejdlöst. Tippade ner den och skrattade ännu mer. När jag gjorde samma sak så brast det nästa för Elsie. Hon skrattade och hostade så jag trodde tungan skulle hoppa ut. Känns som jag åkt några veckor tillbaka i tiden. Jag och Elsie ensamma hemma igen.
Jag ringde Elin och hann knappt presentera mig innan hon frågade om jag kommit igång med golvet på övervåningen. Bah!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar