Länge sen sist

Det har varit några hektiska dagar. Övervåningen tapetseras...fortfarande. Något naivt hyllade jag tapeten som väggdekoration tidigare. Nu, några tvärgående snedtak senare, vet jag bättre; varken måla eller tapetsera är någon favoritsyssla. Ett par våder varje kväll har gjort mig lite matt, så en blogg har hamnat långt ner i prioriteringen.

Gårdagskvällen tog ändå priset. Elin ringde i panik och sa att hon kört fast. Halva bilen stog ut i vägen vid våran infart. Sabla plogbilar som skrapar upp snöbetong-murar. Väl hemma möttes jag av en för mig helt främmande farbror. Han stog och skottade runt bilen. Det var en granne. Han hade även åkt och hämtad grus. Vi kämpade på i nästan två timmar med skottning, bogserlina, grus och mer skottning, och tillslut lossnade den. Även en annan granne hjälpte till en stund, och Elin knuffade och hejade förtjänstfullt.

Efter att jublet lagt sig och alla gått hem återstod bara att köra in Opeln som stod 30-40 meter längre ner på vägen. Tvärdöd. Hur är det möjligt!? Det var bara att delegera "Elsie-vakten" till Betty och bege sig ut igen. En bil kan vara ganska tung att knuffa när det hamnar lite snöklot under däcken. Jag vågade inte tapetsera något den kvällen. Orkade inte med mer otur.

Elin fixade en blomma till den heroiska grannen. Han tyckte det hade dugt bra med en kopp kaffe, men var glad ändå. Och med ett par nyinköpta startkablar fick Opeln liv igen. Tillbaka till tapetseringen igen....