Åhhh dessa mornar.

Varje morgon strax innan avfärd brukar Elsies förseningsritual skrida till verket; hon bajsar. Kan ju göra även en så luttrad! förälder som jag stressad. Helst gör hon det precis efter att ha fått på overallen. Nästan som hon ville säga -"Nej, vänta. Det är nåt jag måste göra innan vi drar...".

Så igår morse jäktade jag på lite extra. Så att hon inte skulle hinna! Så att dagisfröken får ta det istället (moahaha). Då sätter sig ena katten å pinkar bredvid lådan...

Imorse var vi i fas, nästan. Bara några smärre förseningar. Så, frukosten led mot sitt slut och bara tandborstning och påpälsning kvar, då Betty viftar till så den med fil halvfulla skålen for i en båge genom halva köket. Under tystnad reste vi oss båda upp. Jag sträckte över rullen med hushållspapper och hon började torka. Inte ett ord. Hon har gjort det förr!

När det sen visade sig att bilen gick på ångorna till närmsta mack var förseningen, återigen, ett faktum.