torsdag 18 mars 2010

Dörrar

Det bästa med dörrar är att dom är alldeles förträffliga som stopp för små springande ben. Gör det väldigt enkelt att begränsa ytan lilla Elsie har att röra sig på. Men säg den lycka som varar. I morse hade jag som vanligt stängt in alla i badrummet för iordningställande. Jag hade gjort klart Elsie och stod med båda händerna djupt inne i Bettys hår. Alltså, detta med hårstyling är som sju bedrövelser för en som aldrig haft långt hår. Och hon börjar bli kinkig; fläta här, spännen där. Puh. Hursomhelst. Plötsligt ser jag i ögonvrån hur Elsie står på tå och strääääääcker sig efter dörrhantaget och.... når. Hon öppnade dörren. En ny era har inletts. Och sen är det ju så med små barn att när de har lärt sig något nytt så ska det repeteras i absurdum...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar