Sjukstugan återinvigd

Och jag som var så nära att blåsa faran över. Elsie har haft slem-hosta en längre tid nu, men det har blivit värre senaste dagarna. Högläge i sängen är då att föredra. Igår kväll när vi skulle lägga oss hörde jag ett ordentligt gurglande från Elsies säng. Där låg hon i sin vanliga ställning med rumpan upp och ansiktet djupt ner i madrassen, ej att föredra, och började kräkas. Efter en laddning på golvet så hann vi faktiskt även in på toan så hon fick prova att kräkas där med. Tvagning, ombyte och i säng (mellan oss denna gång). Trot eller ej, men inte ett pip gav hon ifrån sig. Hon brukar ju inte skrika i onödan annars heller, men när man kräks får man faktiskt bli lite ledsen. Men inte Elsie. Förrän hon kräktes en andra gång. Då fick hon nog. För att rädda våra lakan tog jag henne i famnen och kastade mig handlöst bakåt så hennes ansikte riktades mot golvet. Tycker jag fick oförtjänt lite beröm för den hjälteinsatsen. Läste lite på nätet och vi var fånigt överrens om att kräkningen berodde på ansträngningen av att hosta upp slemmet.

Så för en stund sen laddade hela familjen för en tur på stan. Elsie var inte så hungrig på frukost (förståeligt). Jag lyfte upp henne för att gå och byta om och tyckte vad blöt hon var på ryggen. Behöver inte i detalj beskriva de scener som utspelade sig efter det, men kräkningarna berodde nog högst troligtvis på maginfluensa, och inte slemhostan. Så i stället för stadsutflykt satte vi oss alla att invänta våra domar. Sjukstugan har nu 24-timmars öppet.