Vårdcentralsmaraton

Idag var det dax för Bettys första tandläkarbesök. Efter ett mindre lyckat besök hos frisören för ett par veckor sedan så hade vi nu förberett oss i minsta detalj. Det började för flera veckor sedan med att "när vi kommer hem från Thailand ska du till tandläkaren".

På frågan vad man gör hos tandläkaren chansade vi vilt med att "man räknar tänderna". I morse märkte jag dock att Betty ville ha en lite mer detaljerad beskrivning av vad som skulle hända och jag berättade om tandläkarstolen, om en liten spegel i munnen och om presenten man kan få efter (för när jag var liten fick man minnsan ett bokmärke). Vi pluggade även in svaren på frågorna "hur ofta borstar du tänderna", "hur ofta äter du godis" och "vad dricker du till maten". Frågor som jag, åter igen, tok-chansade på skulle dyka upp.

Så döm om min förvåning! En sköterska tog emot och frågade om måltidsvanor, dryckesvanor och tandborstning. Betty svarade givetvis rätt på allt. Strax efter kom tandläkaren och sa att hon skulle räkna Bettys tänder. Hon satte sig i tandläkarstolen och fick en liten spegel inkörd i munnen. Klart! Sen kom det där med presenten, och här har tandvården utvecklats må jag säga. Bokmärken fanns givetvis, men även en massa annat krims krams. Betty stog länge och beundrade innan hon till slut valde en ring med vit "diamant". Besöket blev ju inte sämre av att bästa kompisarna Ebbot och Clara hade tiderna före och efter så det blev ju en hel del lek i väntrummet.

Fika i kafeterian och iväg till nästa; Elsies svin-spruta. Inte fullt lika glamoröst där. In, ner med brallerna, hugg till, skrik å gråt. Klart! Sen är man tvungen att hänga kvar en stund i lekrummet. Det hade ingen av dom något emot.