Vad gör man nu då?

Allt är slut, över, finito. Sommarens äventyr är minnen blott. Allt badande, solande, skrattande, åkande, firande, softande... vad gör man nu då? Höst. Kan ju knappt bli tristare. Jo föresten. Det kan komma snö!

Några nya tappra försök i svampskogen ska vi nog mäkta med. Jag tog med mig småfisarna ut för en tid sen men vi hittade bara kottar, blommor, myror och barr. "Inte ens en kanin" som Betty besviket uttryckte det, trots att lillasyster så tappert försökte skrämma fram några genom att hoppa lite.

Och så har vi ju cykeln. Den kommer kanske kunna användas under höstens första veckor. Och Betty har efterskänkt sin trehjuling till Elsie. Lika lycklig Elsie blir då Betty högfullt visar henne fram till cykeln, lika ledsen blir hon när hon inte når ner till pedalerna. Samma visa varje gång; man hör besvikelsens jämmer, sen en dunk, sen gallskrik. Då har hon ramlat. Men Betty klarar sig bättre. Snart ryker stödhjulen.

Nya ord

Det sägs att en 3-åring lär sig i genomsnitt 10 nya ord per dag. Kan nog hålla med om det. Många konstiga ord kan slippra ur den lilla munnen... och vidare in i lillasysters öron. Och dessa små små öron är större än man kan tro. I bilen hörde jag Betty sitta och rapa ur sig djurläten: "Kossa - Muuu. Fågel - piiip" och Elsie härmade. Jag såg i backspegeln hur hon med en allvarligt koncentrerad blick studerade Bettys munrörelser och försökte göra samma sak. Imponerande. En 1,5-åring med en 4-årig storasyster snittar nog minst 20-30 nya ord per dag!!

Första dagen efter sommarlovet avklarad. Den är faktiskt inte så farlig. Man glider liksom igenom den av bara chocken. Småfisarna hade inte heller några större problem att ta sig upp på morgonen. I morse däremot! Andra dagen. Chocken har lagt sig, och tröttheten är total efter gårdagens adrenalintopp. Trots fem minuters hårda påtryckningar vägrade Elsie vakna. Tillslut fick jag bära ner henne, fortfarande sovandes. Där, i soffan, satt Elin och försökte kränga på kläder på en, om möjligt ännu tröttare, Betty. "Är du trött" frågade Elin. "NEJ, jag är förvånad... och lite upptagen". Om orden är nya vet jag inte, men ännu något malplacerade!