Och plötsligt vemod...

Så blev det en sån där lucka i inläggsfrekvensen igen. Har dock en hel hög med ursäkter; hus att sälja, hus att köpa, hus att packa, bortsprungen katt, prylar att sälja...

Allt har gått väldigt fort med flytten. Fortare än att man hunnit reagera. Tills det kom till den sista dagen på dagis. Jag gick runt och samlade ihop alla kläder och målade alster de två har åstadkommit under åren. Betty sprang runt och sa hej då till alla. En av kompisarna svarade inte så Betty vände sig mot henne: "Ska du inte säga hej då till mig, för vi ses nog aldrig igen." Hon har tydligen förstått vad det handlar om, och plötsligt slog vemodet till med full kraft.

Bjuder på en bild på två systrar som just gått på sommarlov.

Två systrar på sommarlov