Träningen går vidare

Det börjar gå ganska bra för Elsies toalettbestyr. Tre gånger på raken har hon "släppt ur sig" på toan istället för i blöjan. Imorse gick hon dessutom fram och ställde sig vid toalettstolen och visade med all önskvärd tydlighet vad hon var på väg att göra.

Vi har en leksakskatalog från Lekia hemma. Den är omåttligt populär hos alla barn. Så pass att den blev förstaval som kvällslektyr igår. Där låg jag och läste beskrivningar och prisuppgifter på leksaker ur en, minst sagt, välanvänd katalog (den är tillochmed tejpad! hur vanligt är det!) när jag frågade Betty om hon hade några pengar att köpa leksakerna för - "Jag har kort, precis som mamma. Ett Hello-Kitty kort."

Censur

Elsie har vid något tillfälle lyckats stå på huvudet så pass att hon slagit ut en bit av en tand. Vi har inte tyckt det varit så farligt. Lite vass i kanten är den, men det måste ju bara göra så att hon kan tugga bättre! Jag fick i alla fall för mig att ringa tandvården i dag, bara för att höra efter. "Oj då, oj oj oj då" var det inledande budskapet. Men efter en lång och djuplodande redogörelse kom tanten ändå fram till att det inte var någon fara - mjölktand! Snacka om att utgångspunkten är att skrämma upp frukosten på stackars föräldrar.

I boken Nämen Benny, som är den allra hetaste just nu, återfinns meningen "Nej det får du inte, tror du jag är dum i huvudet, sa korvgubben." Jag har från början tyckt att formuleringen är aningen olycklig och censurerat det till "Nej det får du inte, sa korvgubben." Efter att jag läst boken ikväll (för 137:e kvällen i rad) tog Betty den och sa att nu skulle hon läsa. Med imponerande säkerhet återgav hon all text. Och när hon kom till det omnämnda stycket höjde hon rösten en aning "...tror du jag är dum i huvudet..." samtidigt som hon sneglade på mig. Budskapet kunde inte bli tydligare.

Potträning

Men va... (nu skriver jag det).... FAN är detta! SNÖ! Det är så att det kom en liten tår i ögonvrån i morse. Betty reagerade något annorlunda: "Snö! Titta pappa! SNÖ!" glatt tjoande.

Elsie pottränas för fullt. Vilket innebär att man får försöka ha koll på när det är dags. Inte så svårt ändå; först hör man att det ständiga bakgrundspladdret tystnar. Då kan man titta åt Elsie och se hur ansiktsfärgen ändrar ton. Då är det dags.

Men oftast hinner man inte ändå, eller så är hon på för långt avstånd. Men det tar sig. Hon har nu slängt ner två använda blöjor i toan. Vad vill hon säga med det egentligen. "Oj, sorry, det som finns i blöjan skulle tydligen ner här. Men jag fixar det. Ingen fara."

Vårtecken

Det pratas om vårfåglar som sjunger, eller blommor som blommar. Vissa menar även att bara ben (kortbyxor/kjol) är tydliga vårtecken. Men fåglarna sjunger ju även om snön inte är borta. Och dikesblommorna har fått det kämpigt av allt grus som spolats av vägarna. Och kortbyxor/kjol förekommer ju året runt! Nä. Det tydligaste vårtecknet av dom alla är väl ändå när bonden kommer med skitspridaren. Är det nån som har koll på väder, vind och årstider så är det ju en bonde. Till oss kom han i onsdags. Körde sedan i skytteltrafik ända till i fredags. Betty tyckte att "det luktar bajs, det luktar äckligt". Och visst, det är ju så näshåren krullar sig, men det luktar vår.

I ren våranda har vi spenderat helgen åt att rensa bland snår och buskar, och eldat upp det i eldningstunnan. Jag har även satt mina nyvunna kunskaper inom trädbeskärning på prov. Det låter så vansinnigt enkelt i boken, men av nån konstigt anledning ser våra äppelträd inte alls ut som på bilderna.

För övrigt är Bettys koppor nog redo för dagis imorrn. I varje fall är Betty det.

No 2

Det var ju falskt larm senast. Men nu går det inte att ta miste. Vi åkte ändå till dagis för att lämna av Elsie och gick sen bort till Bettys avdelning för att sjukanmäla. När en annan mamma som lämnade sitt barn fick höra vårt ärende hände nåt konstigt. Hon kastade sitt stackars barn i armarna på Betty och med en ursinnig entusiasm skrek hon "SMITTA HENNE". Betty blev så rädd att tårarna började krypa fram. Men mamman gav sig inte utan fortsatte med inviter såsom "ska ni inte kramas lite" m.m. Tillslut sprang vi därifrån.

I bilen hem var det många frågor om "prickarna". Jag förklarade att vattkoppor kan klia, men klia inte tillbaks. Men hon tyckte ändå bättre om sina prickar än dom jag har, för hennes är rosa och mina är bruna!