Empati

- "Max kastar nallen" läste jag och såg att Elsie blev uppenbart bekymrad.

- "Nallen ramlar pottan" fortsatte jag...

- "NEEEEJ" skrek hon då i vild förtvivlan och började nästan gråta. På nästa uppslag i boken är en bild på stackars Max som gråter.

- "Nallen vill inte ligga pottan".

- "Ne, eeej" skrek hon på nytt bredvid mig, började gråta och slita i boken. Storasyster suckade nu djupt bredvid och försökte lugna situationen:

- "Men titta Elsie..." sa hon och bläddrade "Vovven hämtar nallen. Se. Det blir bra."

Elsie lutade sig åter tillbaka, fortfarande upprörd, mumlade ett joo och stoppade nappen i munnen. Empati, tänkte jag, den är nog som vackrast när den kläcks. När boken var slut insisterade hon på att få läsa den igen, men denna gång på egen hand. Hon kände sig nog tvungen att bearbeta vad som just hänt.

Hej Höst

Så, då var den ljuva tiden över. Tjatigt, jag vet. Men nu stundar kyla, mörker och... sjukdomar. Elsie har nån slags nässelfeber med utslag över hela kroppen. Hennes humör vittnar dock om att det ser värre ut än vad det är. Lite skrik, lite skratt. Precis som vanligt. Nåväl, att få en onsdag hemma med en av favvo-tjejjerna är inte fy skam!

Höstmat

Även gurkorna frodas

Äntligen kan man skörda vårens slit. Eller ja, slit å slit. På grund av tidsbrist blev det inte mycket slit, men skörda fick vi ändå.

Vad gör man nu då?

Allt är slut, över, finito. Sommarens äventyr är minnen blott. Allt badande, solande, skrattande, åkande, firande, softande... vad gör man nu då? Höst. Kan ju knappt bli tristare. Jo föresten. Det kan komma snö!

Några nya tappra försök i svampskogen ska vi nog mäkta med. Jag tog med mig småfisarna ut för en tid sen men vi hittade bara kottar, blommor, myror och barr. "Inte ens en kanin" som Betty besviket uttryckte det, trots att lillasyster så tappert försökte skrämma fram några genom att hoppa lite.

Och så har vi ju cykeln. Den kommer kanske kunna användas under höstens första veckor. Och Betty har efterskänkt sin trehjuling till Elsie. Lika lycklig Elsie blir då Betty högfullt visar henne fram till cykeln, lika ledsen blir hon när hon inte når ner till pedalerna. Samma visa varje gång; man hör besvikelsens jämmer, sen en dunk, sen gallskrik. Då har hon ramlat. Men Betty klarar sig bättre. Snart ryker stödhjulen.

Nya ord

Det sägs att en 3-åring lär sig i genomsnitt 10 nya ord per dag. Kan nog hålla med om det. Många konstiga ord kan slippra ur den lilla munnen... och vidare in i lillasysters öron. Och dessa små små öron är större än man kan tro. I bilen hörde jag Betty sitta och rapa ur sig djurläten: "Kossa - Muuu. Fågel - piiip" och Elsie härmade. Jag såg i backspegeln hur hon med en allvarligt koncentrerad blick studerade Bettys munrörelser och försökte göra samma sak. Imponerande. En 1,5-åring med en 4-årig storasyster snittar nog minst 20-30 nya ord per dag!!

Första dagen efter sommarlovet avklarad. Den är faktiskt inte så farlig. Man glider liksom igenom den av bara chocken. Småfisarna hade inte heller några större problem att ta sig upp på morgonen. I morse däremot! Andra dagen. Chocken har lagt sig, och tröttheten är total efter gårdagens adrenalintopp. Trots fem minuters hårda påtryckningar vägrade Elsie vakna. Tillslut fick jag bära ner henne, fortfarande sovandes. Där, i soffan, satt Elin och försökte kränga på kläder på en, om möjligt ännu tröttare, Betty. "Är du trött" frågade Elin. "NEJ, jag är förvånad... och lite upptagen". Om orden är nya vet jag inte, men ännu något malplacerade!

Vilken kämpe

Jag kan inte låta bli att imponeras av Betty. Vilken kämpe. Hon var liksom aldrig på humör under midsommarafton. Hon försökte springa efter några jämnåriga för att leka, men kom tillbaks efter en liten stund; det funkade inte. Hon ville inte dansa kring midsommarstången, men efter lite tjat hoppade hon grodor som alla andra. När vi lite senare kommit till kvällens fest ville hon bara sitta i mitt knä, och medan alla andra flåsade i värmen frös hon. Undrar om det är för att man inte borde få feber mitt i sommaren som man inte ser alla ledtrådar. Det var i varje fall först då jag kände på den stekheta pannan. Och när jag frågade svarade hon att hon var trött och hade ont i halsen. Hon fick lägga sig på en soffa och se bolibompa, strax efter sov hon. Hon gnällde aldrig, inte ett ord. Hon ville så gärna fira midsommar att hon försökte in i det sista. Vilken kämpe.

Elsie däremot höll låda. Stor låda. Och inte blev det bättre av att hon svepte halva Elins snaps! Och när Betty dagen efter var pigg som en mört däckade Elsie i feber. Om det berodde på förra veckans vaccinationsspruta eller snapsen tvistar ännu de lärde, men hon är på benen igen.

Betty gör jordgubbstårta

Sommarben

Är det inte den ena så är det den andra! Lagom efter mitt tillfrisknande tappade min fru rösten och stannade hemma. Och efter ett par dagar hemma kom jag tillbaka till en arbetsplats i total.. lugn. Eftersom min dator tvärdog har jag spenderat mesta tiden med att ligga på fikasoffan och lekt med mobilen. Sen kom jag på allt på datorn jag blivit av med....

Sommarben
Väl-sprugna, väl-rammlade och väl-...digt charmiga. Benen alltså. Precis så ska ett par sommarben se ut. Är hyfsat säker på att detta inte är sommarens sista plåster!

Hinner tydligen bara skriva när sjukdom råder...

Betty kom hem en dag och sa att några andra barn på dagis sagt till henne att hon "var en bebis". Jag frågade då vad hon hade svarat; "Jag är INTE en bebis". Naturligtvis. Dom hade även sagt att hennes "diamant var smutsig" (hon hade ett halsband på sig med en stor grön plastbit på). Sådana kommentarer brukar ju sällan komma ur det blå, men Betty bedyrade att hon inte gjort nåt.

Lite senare på kvällen frågade jag igen om hon hade gjort nåt som föranledde kommentarerna. Hon nickade försiktigt. "Var det nåt elakt?", hon nickade igen. Men hon vägrade berätta vad det var. Inte förren ca en timma senare satte hon sig bredvid mig och sa att Elsie hade förstört deras kakor. Jo just det. Jag godtog givetvis förklaringen, att skylla ifrån sig på lillsyrran får nog ses ganska oskyldigt. Men så fortsatte hon berätta, ganska osammanhängande, om hur hon försökt berätta för dom andra barnen att Elsie bara är en bebis som inte förstår så mycket. Bebis. Hmm. Kunde det vara så, att hon faktiskt inte skyllde ifrån sig på systern, utan i själva verket stått upp för henne, skyddat henne? Betty fick i varje fall en lång kram för säkerhets skull och uti fall att.

---

Ush å fy! Bättre går det inte att beskriva. Började känna mig hängig redan i tisdags, men avfärdade det som allergier av nåt slag. Igår gick jag hem från jobbet redan innan lunch. Kände redan på morgonen att detta nog inte skulle funka, med med två barn som ska ha frukost och iväg till dagis finns det liksom inget "kommando tillbaka". Igår kväll såg jag för första gången dom karakteristiska vita fläckarna på ena halsmandeln. Har helt för mig att halsfluss gjorde ondare än såhär! Nåväl. Besök hos farbror doktorn är bokat.