Adjö kära ö

Så var det dax att ta adjö. Och då borde det vara på sin plats med en kort återblick. Vi flyttade hit någon gång tidig höst 2001, skulle inte förvåna mig om det var den 15:e augusti. Efter ett par på innanför murarna stod vi inte ut längre och flyttade till en lägenhet vid Signalen. Efter nåt år där vidare till Terra Nova. 15:e augusti 2006 bar det av till Talludden och exakt 2 år senare, 15:e augusti 2008 planterade vi oss i ett hus i Vallstena. Under tiden hann vi med två barn (varav det ena var beräknat till runt den 15:e augusti) och giftemål 15:e augisti 2009.

Ingen idé att avvika från ett vinnande datum. 10 år senare den 15:e augusti är det dax för nya utmaningar. Fastlandet - nu kommer vi.

Dokumentation

Tänkte jag skulle påbörja ett projekt jag tänkte kalla "Kommer du ihåg? Såhär bodde vi!". Och här är ett första utkast på hur det kan komma att se ut:

Så mycket appar, så lite tid..!

Ny Facebook kanske

Jag blev aldrig någon vän av Facebook. Det gick liksom lite överstyr på en gång. Alltid när det dyker upp liknande fenomen så brukar ju nåt annat stort företag köpa upp den lilla stackaren. Eller ännu hellre bygga något eget och bättre. Några har försökt men inte lyckats. Förrän kanske nu. Google har gett sig in i matchen på allvar, och jag har givetvis testat: Google+

Och plötsligt vemod...

Så blev det en sån där lucka i inläggsfrekvensen igen. Har dock en hel hög med ursäkter; hus att sälja, hus att köpa, hus att packa, bortsprungen katt, prylar att sälja...

Allt har gått väldigt fort med flytten. Fortare än att man hunnit reagera. Tills det kom till den sista dagen på dagis. Jag gick runt och samlade ihop alla kläder och målade alster de två har åstadkommit under åren. Betty sprang runt och sa hej då till alla. En av kompisarna svarade inte så Betty vände sig mot henne: "Ska du inte säga hej då till mig, för vi ses nog aldrig igen." Hon har tydligen förstått vad det handlar om, och plötsligt slog vemodet till med full kraft.

Bjuder på en bild på två systrar som just gått på sommarlov.

Två systrar på sommarlov

Bra fråga

Idag började dagen (eller åtminstone började färden mot dagis) med att vi såg Doris fånga och döda en fågel. Senare i bilen hörde jag från baksätet;

Elsie: "Vad gjorde Dinkel?"

Jag: "Nej det var Doris. Doris dödade en fågel."

Hon nöjde sig med svaret vad det verkade. Men efter en liten stund;

E: "Vad gjorde Dinkel?"

J: "Nej det var Doris som dödade en fågel."

Efter ytterligare ett par minuter;

E: "Vad gjorde Dinkel?"

J: "Nej inte Dinkel, det var Doris som dödade fågeln".

Sådär fortsatte det 3-4 gånger till innan jag ledsnade och bestämde mig för att bara korta ner svaret en aning;

E: "Vad gjorde Dinkel?"

J: "Dödade en fågel."

E: "Nej Doris dödade fågel."

Självklart! Hon var ju där, och såg att Doris döda fågeln. Men vad gjorde Dinkel? Mycket bra fråga Elsie.... eller ville hon bara sätta dit mig i en konversationsteknisk utmaning? Lär aldrig få vet det.

Inte sant

Det är tamejtusan inte sant. SNÖ. Elsie var den som tjoade högst och gladast. Ledsnast är nog de stackars fröna vi planterade i helgen.

Men ganska kul med blogg ändå. En snabb sökning visade att det var den 21:a april förra året samma sak hände.

Vid frukostbordet satt vi som vanligt och småpratade, jag lite mer lågmält och deppigt än annars (såklart), när Betty plötsligt utbrister;

- "Jasså, du har två munnar du Elsie".

Hon förstod direkt och började torka bort en stor smörklatt på kinden, samtidigt som jag torkade tårarna i ögonvrån. Vi får tacka Betty för den glädje hon sprider denna mörka årstid!

I alltid det blir rätt

Elsie är troligtvis en av världens stoltaste människa. I stort sett allt hon företar sig ska man "se här" och "titta nu". Och hon får all beröm som går att frambringa i ord. Tills igår...

3 dagar till visning. Kom igen!