Elsie är frisk

Det är riktigt knaggliga vägar just nu. Det är fullt sjå att hålla styr på bilen. Då hjälper det inte att man har en dotter som öppnar bakdörren när man ligger och maxar i 80!! Man vet ju att hon sitter fastspänd. Och man vet ju att dörren inte går att svänga upp i vinddraget. Men ändå. Det blir en ganska darrig inbromsning. Efter några väl valda ord tror inte jag hon kommer göra så igen på många år...

"And now for something completely different..."

Såhär ser golvet på övervåningen ut nu. Än så länge är planen att slipa och såpa.

Elin toklessnade på all snö och ringde närmsta bonde. Nu har vi Vallstenas hetaste pulkabacke!

Nedanstående filmklipp spelades in för ett tag sedan. Kom ett par riktiga flashbacks från min egna barndom!

Elsie är sjuk

Elsie har hostat, snorat och gråtit sig igenom natten. Och hon har fortsatt i samma anda även efter morgonens intåg. Men jag upptäckte lite glädje i smolkbägaren; solen går upp så pass tidigt att det faktiskt börjar bli dags att använda rullgardinerna igen. Och när jag knäppte på TV:n för att jag och Elsie skulle morgon-mysa lite så var det OS-hockey. Sverige-Finland. Nämen!

Alla snorbubblor till trots så försöker hon i varje fall hålla humöret uppe. När vi åt frukost la hon en lite brödbit uppe på pipmuggen och skrattade hejdlöst. Tippade ner den och skrattade ännu mer. När jag gjorde samma sak så brast det nästa för Elsie. Hon skrattade och hostade så jag trodde tungan skulle hoppa ut. Känns som jag åkt några veckor tillbaka i tiden. Jag och Elsie ensamma hemma igen.

Jag ringde Elin och hann knappt presentera mig innan hon frågade om jag kommit igång med golvet på övervåningen. Bah!

Länge sen sist

Det har varit några hektiska dagar. Övervåningen tapetseras...fortfarande. Något naivt hyllade jag tapeten som väggdekoration tidigare. Nu, några tvärgående snedtak senare, vet jag bättre; varken måla eller tapetsera är någon favoritsyssla. Ett par våder varje kväll har gjort mig lite matt, så en blogg har hamnat långt ner i prioriteringen.

Gårdagskvällen tog ändå priset. Elin ringde i panik och sa att hon kört fast. Halva bilen stog ut i vägen vid våran infart. Sabla plogbilar som skrapar upp snöbetong-murar. Väl hemma möttes jag av en för mig helt främmande farbror. Han stog och skottade runt bilen. Det var en granne. Han hade även åkt och hämtad grus. Vi kämpade på i nästan två timmar med skottning, bogserlina, grus och mer skottning, och tillslut lossnade den. Även en annan granne hjälpte till en stund, och Elin knuffade och hejade förtjänstfullt.

Efter att jublet lagt sig och alla gått hem återstod bara att köra in Opeln som stod 30-40 meter längre ner på vägen. Tvärdöd. Hur är det möjligt!? Det var bara att delegera "Elsie-vakten" till Betty och bege sig ut igen. En bil kan vara ganska tung att knuffa när det hamnar lite snöklot under däcken. Jag vågade inte tapetsera något den kvällen. Orkade inte med mer otur.

Elin fixade en blomma till den heroiska grannen. Han tyckte det hade dugt bra med en kopp kaffe, men var glad ändå. Och med ett par nyinköpta startkablar fick Opeln liv igen. Tillbaka till tapetseringen igen....

Elsie trivs

Efter att ha läst samma två böcker varje nattning i över en vecka är det svårt att hålla entusiasmen och inlevelsen uppe. Nu är det Snövit och en liten Pixibok som heter Modeshow som gäller - "En ko i eleganta trosor" lockar fram samma bubblande skratt varje kväll. Och det är lika spännande varje gång Snövit luras ut i skogen av jägaren för att bli dödad.

Elsie verkar trivas på dagis. Det är inte lika spännande dock, och hon har nu förstått att jag faktiskt försvinner därifrån. Och eftersom vi nu kommer dit lite tidigare än under inskolningen så kommer det ingen barn-hord i maffiahälsning längre. Det lockar fram ett par tårar... tills hon ser den där helt oemotståndliga djurfarmen i miniformat.

Ibland förvånar jag även mig själv. Ikväll har jag hunnit komma hem för sent, städat, nattat barn och spacklat halva övervåningen. Är det nån gång jag varit värd en öl så är det nu.

Ännu en TV

Efter mycket omochmen är en ny TV nu inhandlad. Kravlistan är ju inte enorm direkt; det ska gå att ha låg volym. Åkte först till Elgiganten bara för att få reda på att den utannonserade TV:n var slut, så klart. Ställde några frågor och för varje fråga fick den unga slipsprydda killen gå och fråga nån annan i sin tur. Till slut hade jag spanat in en och ville höra ljudet. Men se det gick inte. Samma skitfilm över HDMI kan dom pressa ut på alla TV-apparater, men inget ljud! Nån avdelningschef försökte förklara varför, men jag avbröt genom att förklara hur kass service dom erbjöd. Åkte istället till Harry Carlssons. En lokal förmåga. Hittade en TV, en i personalen sänkte volymen på alla andra apparater, och lät mig stå och pilla bäst jag ville. Till råga på allt var TV:n både billigare och bättre än någon på nätet. Det är nu bekräftat att internet-shopping är oerhört överskattat.

Häromdagen fick Elin ett brev från Försäkringskassan. Det visar sig att hon ska få en bonus för att jag varit föräldraledig. Hur i hela... Men så förklarade min kära fru att det är oftast inte pappans fel att han inte är hemma med barnen, utan chefens. Eller ännu vanligare; frun som inte vill lämna ifrån sig ansvaret. Alltså ett ekonomiskt incitament till barnens mamma för att låta pappan vara hemma. Är det verkligen så? Att föräldrar i allmänhet låter några futtiga tusenlappar avgöra om de ska umgås/lära känna sina egna barn? Jag undrar just hur resonemanget går - "om jag fått 85% av månadslönen, ok, men 80%... näe då skiter jag i den unika möjligheten att få umgås med och ta hand om mina egna barn på heltid."

Inskolning, dag 9 OCH 10

Nej, det blev inget inlägg igår. Det kan bero på att jag och Elsie stressade hem för att möta upp en elektriker. Sen spenderade jag hela kvällen med att förlytta drygt 100 kubik snö vilket gjorde att jag senare var för trött för att lägga upp fingrarna på ett tangentbord.

Det hände ändå inget extraordinärt igår. Jo föresten. När vi kom till dagis drog jag som vanligt av Elsie overallen och ställde ner henne och hon lommade som vanligt iväg. Men... plötsligt vände hon och rusade tillbax med öppna armar. Jag fick en bamsekram och en redigt blöt puss på kinden. Mysigt. Efter två veckor verkar hon ha snappat upp min och Bettys rutiner.

Elsie är i varje fall nu inskolad, godkänd och klar. Förutom på en punkt; hon har inte bajsat. Kan ju låta lite udda för den oinsatta. Men tydligen är det så för små barn att "där man bajsar, där är man trygg". Dessvärre har hon varje dag visat hur trygg hon känner sig hemma precis innan vi åkt och strax efter vi kommit hem.

I övrigt skulle jag nu kunna säga att Elsie kan gå. Det vill säga, hon går hellre än kryper och reser sig upp utan stöd när hon ramlat. Då kan man gå.

Inskolning, dag 8

Nu kom protesterna. Dagisfröken sa att det var väntat, för protesterar gör dom alla till slut. Det innebar att hon var inte sugen på att vara ute (i en iskall snö-från-sidan-storm!!), det tog tio minuter istället för fem att somna (i ett rum fullt med leksaker och nyvunna kompisar!!) och hon ville inte vara med på sångstunden.

Jag kan smälta allt utom sångstunden, hon som börjar head banga till allt från "Lilla Snigel" till "Gubben i lådan" här hemma. Men så fick jag höra att det hade stormat in 13 för henne helt okända barn in i ett trångt lekrum och skrikit och härjat. Då hade nog även jag blivit lite putt.

Nu är det i varje fall per definition snökaos på ön. På väg mot stan i morse såg jag en dikeskörning och körde förbi en bil redan i diket där dom höll på att baxa ur föraren. Drivorna på vägen var nästan meterhöga på sina håll. Den enda plogbil jag såg stod vid sidan om med en till synes uppgiven förare. Jag har skottat bort 10 kubik snö framför garaget idag... två gånger. Och detta ska tydligen fortsätta i åtminstone en månad till.

Inskolning, dag 7

Idag hade Elsie en kudde med sig till dagis. Den enda del av inskolningen som jag tänkt att hon skulle kunna vara lite tveksam till. Att sova på annan plats än hemma är ju lite läskigare än att vara vaken. Men det verkar som att Elsie har gått in för detta med samma lugn och beslutsamhet som jag. Således inga problem. Dagisfröken hade fått så mycket kramar, klappar och pill i håret så hon nästan oxå somnade.

"Ge Elsie en mandarin, och hon är din vän för evigt" lyder ett gammalt djungelordspråk. Jag låter bilderna tala för sig själva:

Och om du inte förstått det; kameran är återfunnen. Ska inte gå in på några detaljer, men jag har en känsla av att mitt eftertänksamma lugn hade ett litet finger med i spelet även här!

Och eftersom kameran är tillbaka har jag uppdaterat vår utflykt till Bara som var senast den användes med bilder och filmer.

Maniac Monday

Jag skrattade inte bara. Jag fullkomligt garvade läppen av mig när jag imorse fick höra Betty sjunga följande:

Bä bä vita lamm

gick på restaurang

vet du vad dom gjorde

bajsa under bordet

men då kom polisen

och släppte värsta fisen

Oerhört dumt av mig insåg jag efteråt. Jag fick höra den inte mindre än 38 gånger innan vi var framme vid dagis. Jag var ju tvungen att fråga vem som lärt henne den sången och föga förvånande fick jag svaret "dom stora tjejerna på dagis".

Efter middagen fick Betty lite russin av Elin. Hon tog några stycken och la som öga-öga-näsa-mun i handen. Sen satt hon en stund och pratade med figuren. Helt plötsligt vräkte hon i sig alla samtidigt som hon ropade "RUSSIN TANT Mooaahahaha" med värsta Dr Evil-skrattet. Vansinnigt fyndigt och kul, men jag ville inte fråga var hon fått det ifrån.

Sen till det tråkiga. I en lugn form av panik-hysteri (vilket innebär att Elin ränner runt medan jag står still och tänker) insåg vi att våran kamera är borta. Det föreligger överhängande risk att den ligger i en snödriva. När Elsie badade beskrev Elin ångesten ganska bra med orden - "gör för guds skull inget kul nu Elsie!".

Inskolning, dag 6

Inte mycket att rapportera (så vette f-n varför jag gör det ändå!). Kom till dagis, vinkade och gick. Nya idag var att jag inte kom med in en stund. Nytt var väl även att jag åkte och jobbade. Ångrar mig lite nu faktiskt. Trodde att jag skulle gå åt av all dö-tid mellan lämning och hämtning, så jag tyckte jag lika gärna kunde jobba halvtid. Men ve å ack, på en vecka hinner man börja njuta av ledighet, men inte alls börjat längta tillbaks.

Elsie var lika glad när jag kom och hämtade som när jag lämnade. Om inte gladare. Hon hade vräkt i sig mat som en häst igen. Mätt och sönderlekt. Så vill man ha dom. Dagisfröken vittnade om samma fenomen som vi upptäckt här hemma; Elsie har utomjordiskt långa armar vid matbordet. I en enda rörelse lyckas hon liksom trycka sig upp ur stolen en aning samtidigt som hon skjuter ut en tentakel och grabbar tag i vad som står närmast. Skulle inte förvåna mig om hon suttit och tjuvkäkat från grannens tallrik under lunchen, det försöker hon hemma.