Ännu en TV

Efter mycket omochmen är en ny TV nu inhandlad. Kravlistan är ju inte enorm direkt; det ska gå att ha låg volym. Åkte först till Elgiganten bara för att få reda på att den utannonserade TV:n var slut, så klart. Ställde några frågor och för varje fråga fick den unga slipsprydda killen gå och fråga nån annan i sin tur. Till slut hade jag spanat in en och ville höra ljudet. Men se det gick inte. Samma skitfilm över HDMI kan dom pressa ut på alla TV-apparater, men inget ljud! Nån avdelningschef försökte förklara varför, men jag avbröt genom att förklara hur kass service dom erbjöd. Åkte istället till Harry Carlssons. En lokal förmåga. Hittade en TV, en i personalen sänkte volymen på alla andra apparater, och lät mig stå och pilla bäst jag ville. Till råga på allt var TV:n både billigare och bättre än någon på nätet. Det är nu bekräftat att internet-shopping är oerhört överskattat.

Häromdagen fick Elin ett brev från Försäkringskassan. Det visar sig att hon ska få en bonus för att jag varit föräldraledig. Hur i hela... Men så förklarade min kära fru att det är oftast inte pappans fel att han inte är hemma med barnen, utan chefens. Eller ännu vanligare; frun som inte vill lämna ifrån sig ansvaret. Alltså ett ekonomiskt incitament till barnens mamma för att låta pappan vara hemma. Är det verkligen så? Att föräldrar i allmänhet låter några futtiga tusenlappar avgöra om de ska umgås/lära känna sina egna barn? Jag undrar just hur resonemanget går - "om jag fått 85% av månadslönen, ok, men 80%... näe då skiter jag i den unika möjligheten att få umgås med och ta hand om mina egna barn på heltid."