Tapetsera mera!

Renoveringen går på högvarv. Du kan se hur det såg ut innan. Lite ljusare och gladare va? Taklister, golvlister, fönsterlister, nytt golv och nytt tak på detta så är vi i hamn. Bara resten kvar alltså, som man brukar säga.

För den intresserade heter tapeten Borås Linné (tror jag).

Jag har för mig att jag, efter att ha tapetserat vardagsrum och kök, sa nånting i stil med "aldrig mer". Det var lite av anledningen till att vi målade i sovrummen uppe istället. Nu hette tapeten "Easy Up"; man klistrar direkt på väggen, trycker dit en bit direkt från rullen, och skär av. Tapeten kändes även lite tjockare än traditionella varianter vilket gjorde att jag inte la lika mycket krut på underlaget. Jag är inte sämre än att jag kan ändra mig (som vanligt); tapetsera mera!

Inskolning, dag 5

Idag var jag bara inne å vände på dagis när jag lämnade Elsie. När jag gick vinkade hon så glatt. Sen ägnade jag ett par timmar åt golv-scouting. Vi ska lägga nytt golv på övervåningen så jag åkte runt till ett par byggfirmor och hörde mig för. Blev faktiskt inte ett dugg klokare för det. Vet bara vilka jag inte ska återkomma till.

Det var dax för första lunchen idag. För Elsie alltså. På dagis. När jag hämtade henne fick jag höra att kocken gjort en ny soppa dom aldrig haft förut. Och Elsie hade vräkt i sig 3 portioner. Således döptes soppan till "Elsie-soppan". Kocken har noterat det inför framtida bruk. Och inte blev hon sådär vart-har-du-varit-upprörd när jag kom. Snarare jag-vill-inte-åka-upprörd. Ser ju ut att gå bra detta...

Inskolning, dag 4

Dagen kunde ju ha börjat lite roligare. På väg mot garaget fastnade Betty i den djupa snön, och själv hade jag Elsie på ena armen och försökte manövrera snöskyffeln med den andra. 30 minuter tog det innan jag hade en tillräckligt stor ränna att förpassa ut bilen genom.

Men ve den som ej är förberedd. Trots snökaoset stod jag och Elsie som vanligt i givakt 09:00. Efter gårdagens soff-mys med alla små barn såg jag fram emot denna dag. Så det var med en hyfsad bit besvikelse jag mottog ett "Du kan nog gå nu Tobias. Elsie känns redo." Jahapp. Får nog söka en praktikplats eller nåt för att komma åt den där soffan igen.

Jag åkte och köpte en varsin ny halsduk till de små, och nya vantar till Elsie. Det behövs i detta globalt uppvärmda snökaos vi lever i. Sen åkte jag och köpte tapeter oxå innan jag styrde tillbaks för att hämta upp lillen. Hon somnade, precis som alla tidigare dagar, i bilen på väg hem. Eller somna är fel ord, däcka-av-total-utmattning är bättre beskrivande.

Inskolning, dag 3

Nu börjar det ta fart. 09:00 stod vi i entrén och alla barnen välkomnade Elsie i en riktig "maffia-gruppkram". Strax efter var hon djupt inne i leken med de andra. Själv såg jag knappt röken av henne.

Jag satte mig i en soffa och efter en liten stund kom en liten pojke fram och gav mig en leksak. När jag började leka lite med den kom ytterligare två pojkar med hela famnen fulla av leksaker. En pojke föreslog en bok och strax efter var hela mitt knä fullt av små barn. Även jag hade blivit accepterad i gruppen!

Senare gick vi ut. Där träffade vi Betty. Det var kul att se hur Elsie sken upp som himlens alla stjärnor när hon såg henne. Själv höll jag mig i bakgrunden och lekte istället med några andra av Bettys Krabban-kompisar. Det var riktigt kul. Inget dumt jobb dom har, dagisfröknarna.

Inskolning, dag 2

Det var minus 19 när vi klev upp. Nästan så kvicksilvret i vår digitala termometer hade fryst. Men det fanns inte tid för misströstan. Idag skulle vi iväg. Och iväg kom vi... däremot lämnade vi blöjor, skötväska, extra varma kläder m.m. hemma!

Det var tydligen "Hasa-loppet" på dagis. Jag hade hört det nämnas nån gång tidigare, men sånt finns det inte plats för en tidig, stressig tisdagsmorgon. När vi kom fram kastades Betty rakt in i handlingarna - på med nummerlapp! Hasa-loppet innebar att efter egen förmåga och på bästa sätt ta sig runt en snitslad bana. På skidor eller på annat sätt "hasa" sig fram. Det visade sig att även Räkans barn skulle vara med. Och där stod jag med tunna jeans och knappt vantar. Det hela slutade med att jag, tillsammans med tre halvt frustrerade fröknar, hasade runt tolv gråtande barn i pulkor, i famnen eller i övrigt på släp. Det var bara Elsie som höll humöret uppe. Av ren chock kanske.

Sen fick vi komma in en stund och värma oss. Elsie var helt lyrisk över alla lekkamrater och leksaker. Sam var där. Dom har träffats förut och kände igen varandra direkt. Han kom fram och hälsade - genom att som seden bjuder - peta i ansiktet och skratta. Elsie tog fasta på det och hälsade runt på några av dom andra barnen på samma isbrytande sätt.

Ingen fara på taket

Nåja, det blev väl inte den dag jag hade tänkt. Men framåt eftermiddagen ryckte vi upp oss och bedrev ett par timmar åt utomhusaktiviteter där Betty visade prov på oanade spark-talanger.

Elsie är i varje fall bättre. Det var tydligen inget mer än morgonens "miss-räkning". Eller ja... hon släpper väder så man får utfärda lokala gaslarm. Och skulle man råka inandas något får man slänga sig i framstupa sidoläge som en ren försiktighetsåtgärd. Hon har verkligen förtjänat pseudonymen lill-fisen idag! Men hon är lika glad för det. Imorrn åker vi till dagis å kör så det ryker.

Inskolning, dag 1

Så var det dax för Elsies första dag på dagis. Fyllda av spänning och förväntan klev vi upp alla tre (Elin åkte till jobbet tidigt) och gick mot frukostbordet. Jag har på senare tid fått dille på havregrynsgröt, så även denna dag. Det är lite av ett konststycke att få till en salt-blandning som tillfredsställer alla familjemedlemmars smaklökar. Men idag lyckades jag. Betty fullkomligt vräkte i sig, likaså Elise, tills...

...hon vräkte ut allt på bordet igen. Så nu sitter vi här och deppar en aning. Dagis är meddelat att inskolningen får skjutas lite på framtiden. Betty sitter å målar i nån slags understimulerad desperation; det blir väldigt konstiga gubbar. Jag får sätta igång att kurera Elsie, stackarna. Eller var det bara en taskig salt-blandning...?

Bara berget

Vilken fantastisk dag. -17 visade termometern när vi steg upp och solen sken (eller skulle åtminstone skina enligt någon rapport). Då tog det skruv hos Elin. En chokladfylld termos och en pulkafylld bil senare var vi på väg mot "Bara berget" (en kulle i Bara). En perfekt backe, hade man haft ett par skidor skulle man kunna gjort ett par svängar faktiskt.

Jag tror Elin var lite övertänd, för det första åket tog hon Betty (som ju är lite försiktig när det kommer till pulkaåkning) längst upp i backen. Den lille stackaren skrek som en stucken gris på väg ner. Men hon samlade sig och det blev en härlig pulkadag. Har svårt att förstå att i en av dom bästa pulkabackarna på mellersta Gotland kan man vara helt solo på en vinterperfekt söndag.

Morgonstund är trött i mun

Där fick man. Jag och min kära fru satt och mös med varsitt glas vin igår - revelj 06:30 av nån som står bredvid och förklarar att "pappa, förstår du, jag orkar inte sova mer".

Här visar termometern -14 så brasan är i full gång. Likaså Bolibompa. Ganska skönt att vara uppe såhär tidigt, för nu kan jag pilla lite på min Hero i fred. Det har nämligen kommit ett par kommentarer om att jag ägnar den lite för mycket tid.

Nu ska jag göra gröt och ladda för en dag med blåstället på. Elin har redan sett ut nya tapeter, så det finns ingen tid att förspilla...

I am Hero

Nu var det ett tag sen jag skrev lite. Och jag har en anledning till varför; HTC Hero. Den var slutsåld på hela ön, så det tog några dagar extra att få hem den. Men det var värt väntan. I stort sett alla andra på jobbet har skaffat sig en iPhone, så jag känner mig en aning utanför. Men det ger ju goda möjligheter att jämföra. Det visar sig att iPhone har en sak som Android saknar - inbyggd VPN klient. Och vet du inte vad det är behöver du det inte. I allt annat slår Android iFånen med hästlängder. Hursomhelst, det har gått några kvällar med "pillande"!

Jag laddade hem ett ritprogram till telefonen och satte den i händerna på Betty. Det tog inte mer än 2 minuter så fixade hon att styra runt menyerna med pekfingret. Funderar på att göra samma sak med programmen jag utvecklar på jobbet. Fixar en 3-åring det så borde ju en medelålders administratörstant fixa det (tycker man).

Sista dagen på jobbet idag. Igen. Föräldraledig på måndag. Igen. Skönt att växla lite såhär. Det skulle jag kunna fortsätta med.

"Jag kan skriva"

Elin är sjuk. Så pass sjuk att hon var till doktorn idag. Då fick jag chansen att möta upp Elsie och bjuda henne på lunch. Låter nog mer glamoröst än det var - vi delade en fiskgratäng på vårdcentralens mathörna. Men jag suger åt mig all "quality time" jag kan.

Elin har ju tidigare aviserat att Betty kan läsa. Nu kan hon tydligen skriva oxå. Mycket stolt proklamerade hon ut "PAPPA, jag kan skriva" så fort jag kom hem. Men denna gång kunde hon bevisa det:

PEYTT

Elin hade skrivit BETTY på ett papper, och Betty försökte härma. Hon fick dit "PEYTT". Tillräckligt nära tycker jag. Hon hade även lärt sig att knäppa knappen på byxorna själv. När vi skulle byta om för natten ville hon visa tre gånger att hon kunde knäppa själv. När hon var ombytt, tandborstad och klar hade hon hunnit knäppa den där knappen 20 gånger... minst.

Det viner

Det viner snödrivor utanför. Har märkt att när man arbetar har man inte mycket utbyte av snön. Inge pulkaåkning, inge skridskor eller skidor, inga snögubbar eller snöbollar. Det enda som är kvar är att skotta infarten och skrapa bilrutan. Jag känner mig ganska klar med vintern, men den är tydligen inte klar med oss.

Här inne viner det skruv och väggar. Jag tog ju bort en liten innervägg tidigare, och nu är nästan allt runt trappen borta. Ser ut som ett litet slagfält faktiskt. Sitter och äter lunch, en öl, och funderar på hur jag ska reda upp detta...

Orkar inte...

Elin skulle iväg på kör-fest ikväll. Lägligt nog ringde en kollega som har barn, Linn, god vän och dagiskamrat till Betty och bjöd över oss. Vi drog direkt, och är nyss hemkomna. När vi satte oss för att åka hemåt hörde jag Betty från baksätet - "Pappa, förstår du, det är så jobbigt att åka bil, jag orkar inte". Jag har hört folk säga att barn växer upp så snabbt, men herregud. Tre år och redan tonåring.

Senare stod hon i dörröppningen in till toan - "Pappa, förstår du, jag orkar inte borsta tänderna". Den kan jag hålla med om. Det kan vara jobbigt att borsta tänderna när man är trött. Men strax efter satt hon på toan - "Pappa, förstår du, jag orkar inte kissa". Har hon lärt sig ett nytt uttryck eller? Ännu lite senare låg vi i sängen - "Pappa, förstår du, jag orkar... (gäsp)... inte..." sen sov hon.

Små änglar

Vi har ju kört med det där somna-själv konceptet ett tag nu, och det går bättre och bättre. Nu är vi nere på att man får springa in ett par gånger och förklara så pedagogiskt det går att det är sängdags (=med bestämt ansiktsuttryck tippa ner barnet i sängen igen). Funkar bra - när man är två vuxna. Ikväll är Elin på körövning och att avbryta en påbörjad rutin kommer inte på fråga, inte ens för en enda usel kväll. Så jag stålsatte mig, la båda i varsin säng och... dom somna! Vilka små änglar.

Hostan börjar för övrigt ge med sig. Betty ska äntligen få åka till dagis imorrn. Hon gav som vanligt en snabb resumé över dagen när jag kom hem - "Elsie tyckte inte om maten, hon spottade. Sen hällde hon maten på bordet. Sen hade hon tallriken uppochner. Sen hade hon ner maten på golvet." Elin satt bredvid och nickade med en stoooor suck.

Tretti nya tjugo

Satt och lyssnade på en intervju med Michael Kimmel på Studio Ett igår. Det visar sig tydligen att män har ett utvecklingsstadium mer än kvinnor. Pojke, tonåring, vilsen, man. Inget jag märkt av, men ju mer jag lyssnade ju mer kändes det igen. Och när han sa att "thirty is the new twenty" slog han huvudet på spiken! Tänkte sen på en diskussion som fördes på jobbet tidigare på dan. Vi ska, som vanligt, fira lite med skumpa och det pratades om middag med lite för-öl m.m. Då föreslog jag att vi kanske - nån gång - kunde anordna en alkoholfri aktivitet. Det blev tyst. Jag är över 30, långt över 30. Förstår det nu.

Tyvärr vet jag inte så mycket vad som händer hemma nu för tiden. När jag åker ligger alla och sover. Kommer hem halv/kvart i sex. Sängdax runt sju. Jag har alltså en dryg timma på mig att pressa ur så mycket information som möjligt av vad som hänt. Betty brukar iochförsig kunna sammanfatta det rätt bra - "Vi åt frukost, lekte lite, fikade. Åt mat, sen vilade jag själv. Lekte. Åt mat. Sen kom du!". Jag måste försöka sluta tidigare, och solen måste försöka gå ner senare.

Lekkamrat

Elsie har tydligen inte blivit den lekkamrat Betty hoppats på. "Hon är inge rolig. Bara tar mina saker" sa hon idag när jag kom hem. Jag försökte förklara och visa hur man kan leka med en 1-åring. Det funkade i ungefär 7 sekunder. Elsies ögon är i varje fall stora som tefat ständigt riktade mot storasysters upptåg. På gott och ont.

Tydligen kan Betty läsa nu oxå. Jag ställer mig tveksam, men Elin hävdar att hon känner igen orden "boll" och "vovve" (ur nån Max-bok). Siffrorna känner hon ju (oftast) igen, så kanske ändå.

Och hostan den består. Småfisarna börjar bräka som små lamm så fort de somnat in. Och Elin har fått känningar av förkylning. En riktig rundgång vi hamnat i. Må vintern snart vara över...

Dilemma

Hastade iväg från jobbet. Dom där hemma väntade på kompletteringar till middagen. I vanliga fall brukar man fastna bakom nån "turist" som kör i 40 på 80-vägen, men idag gick smidigt. Affären var nästan tom och i den enda kassan var det ingen kö. Men... där fanns inte heller någon personal. Snacka om moraliskt dilemma. Förväntas man, med två varor i handen, springa och leta efter nån att betala? Eller kan man tänka 'skyll er själva' och bara pipa iväg? Svårt.

Inget dagis för Betty idag. Hosta. Blir inget dagis i morrn heller. Och tydligen är hostmedicinen det mest vedervärdiga som finns. Panik så fort den dukas fram. I morse försökte jag förklara att den nästan smakar godis. Smakade lite själv och "Mmm, lakrits". Betty älskar all form av godis... utom lakrits.

Nu kör vi...

Vi tyckte det var dax nu. Att återuppta renoveringen alltså. Så jag rev på mig blåstället (som är grönt) och skred till verket. Tanken var att börja med att ta bort våningssängen på övervåningen, men en vägg revs oxå av bara farten. När den var borta satte vilda tankar om hur vi ska fortsätta igång. Så mycket idéer, så lite tid. Men jag säger som Tomas DiLeva - "Vad som än händer är HELT okej. Människan är en gränslös varelse." Vi har i varje fall en tidsplan...

Så här ser det ut nu!

Elin satte sig genast att surfa efter nya tapeter...

Svinsprutedax

Nu går hon. Stått själv har hon ju gjort länge, och sina första egna steg tog hon för ett tag sedan. Men idag såg jag de första egna helt oprovocerade stegen. Alltså hon ställde sig upp och knatade iväg utan att någon ropade och hejade. Rangligt så det förslår, men framåt.

Vilket vinterväder! Vi tog en promenad till bygdegården för att få spruta. Så nu kan svinen anfalla. Kom an bara.

Julgransplundring

Äntligen fredag, och äntligen kastas julen ut! När jag kom hem från jobbet var hela julen utom granen borta. Vi slog på stort och hade en fullständig julgransplundring med sång, dans och efterföljande julgodiskalas. Aldrig har en gran åkt ut med sånt pompa och ståt. Men vi ses ju nästa är igen...

Betty spexar med munnen full av julgodis.

Hurra hurra för mig.. igår

En fantastiskt trevlig födelsedag. Opretentiös och lugn. Jag fick sång (men dom hade nog försovit sig, för Elin och Betty kom smygandes när jag satt och åt frukost), en skjorta och ett flygplan hoplimmat av glasspinnar. Sen har jag ju fått världens största vedklyv och ett par fodrade och självlysande arbetshandskar.

I bilen på väg till dagis i morse konstaterade Betty att det var väldigt tråkigt att Ebbot har flyttat och inte får gå på dagis längre. Och nästan lika tråkigt att Clara är i Thaliand. "Men jag kan leka med Mia, Linn, Vidar, Joel....." så rabblade hon upp hela plutonen. Hon verkar trivas.

Och jag trivs helt OK på jobbet, följande höjde temperaturen en aning på fikarasten:

- "Hur lång tid tar det för grejerna att komma hem? 14 dar eller?"

- "Nej nej... nej, 10 arbetsdagar, max.".

(P.S. Resa till Bulgarien i september är bokad. Härligt. D.S.)

Vinterkul

På förmiddagen åkte vi skridskor i grannens kohage. Perfekt is, efter att man plogat bort snön. Betty och Gustav (grannkillen) var Bambi delux, så de satsade på pulkaåkning istället. Pulka efter pappa på skridskor. Den som åkt griller första gången för säsongen vet hur fötterna känns, jag vet hur dom känns efter första säsongen på 10 år!

Elin blev så taggad på vinteraktiviteter att hela eftermiddagen blev utomhus den med. I vår egna pulkabacke. Den där 1,5 meter höga!

Se dimman som driver in bakom Betty.

Jag provade stjärtlapp och drog med halva backen innanför...

Det ryktas även om utlandsresa för vår del. Svärfar fyller 60 i höst och önskar sig i present att få bada med sina barnbarn. I biljettpriset ingår barnbarnens föräldrar (som en extra flygskatt).

Tjej-grejer

Så är man inne på andra dagens arbete. Vansinnigt svårt att helt plötsligt anpassa sig efter en väckarklocka. Igår kom jag till jobbet strax efter nio! Idag något bättre, halv nio. Verkar som jag behöver tre dagar för att komma i fas, och imorgon är det ledig dag! Bara att börja om. Nästa dag som ligger i fas är på lördag!

Undrar om det är en tjej-grej det här med frukost. Betty sitter bara å petar på mackan och Elin brukar vara likadan. Själv kan jag fullkomligt kasta i mig mat 2 sekunder efter jag vaknat. Likadan är Dinkel, medan jag märkte i morse att Doris gärna vill ut och springa i 10 minuter innan hon kan äta.

Bettys kompis Clara åker till Thailand idag. Jag berättade det för Betty i morse och väntade mig kommentarer om poolbad, sol, mat etc. Men icke. Efter en kort stunds fundering; "Har hon Mimmi eller Hello Kitty på sin baddräkt?". Måste oxå var sån där tjej-grej...

Fixardagen!

Igår köpte jag en ny "vakthund" och en ficklampa till Betty. Hon ska lära sig att somna själv om kvällarna. Hon har en gång i tiden varit duktig på det, men sjukdomar, ledighet m.m. bröt det mönstret. Så nu är det dax att lära om igen. Det gick inte så bra igår, och går inte så bra nu heller, men skam den som ger sig.

Idag tänkte jag skulle vara stora fixardagen innan jobbets vassa tänder hugger tag i en igen. Hann inte ens ut ur toan innan Agneta och Torsten var här. En tidig födelsedagsfika (nr 2) med lunch. Strax efter de åkt kom Conny, Sara och lille William på besök för eftermiddagsfika. Dom stannade över en god fiskgryta. Fick jag något gjort..? Tre nya torkarblad och nytt bromslyse får duga.

Elin sitter bredvid och reflekterar:

"Tänk om Netten inte var så nätt. Undrar om hon skulle kallas Netten ändå?" med tanke på farmors betraktelse när vi besökte henne - "Jag har svårt att tänka mig Netten som farmor, hon är ju så smal".

Välkommen 2010

Tillbax igen. Efter några härligt avkopplande dagar i Uppsala. Besökte Frasse, Therese och Lykke, med bonusbesök av Robban, Elin, Albin och Sternta. Vidare till Samuel, Erika och okänd. Bio+öl med Ullis och Noonis, besök hos farmor och besök av mormor och morfar... visst sa jag att det var avkopplande!

Nyårsafton blev lika lugn och skön som förväntat. Elsie slog till med febertoppar på 40,3 och var därmed slappast av oss alla. Skumt nog ingen feber alls såhär dagen efter, och förkylningen verkar också väck. Hon var nog helt enkelt less på den och "rökte ut" den.

Idag, som enligt tradition ska vara soffläge med Ivanhoe, har varit årets mest produktiva (HAHA.. årets mest... haha... fattaru...). Skämtåsido, IKEA-frihet = monterings-skyldighet. Lampor och lådlås körde slut på skruvdragar-batteriet. 3 dagar till jobbstart, och första veckan är bruten vecka. Det är bara att tuta å köra. Kanske ska tjuvstarta med golvet uppe. 2010 får bli renoveringens år, och är i så fall varmt välkommen.